What i said to myself is a lie
somehow it feels like this is where it ends,
I've been feeling like this for a while now.
Or whenever you left.
I don't mean to be dramatic however
sometimes it feels like I am actually dying a bit.
For every mistake, for every drunkeness feeling,
I am dying a bit for you.
Not to be typically the stupid gal who just do everything,
just to give back for what you have done for me.
In my way.
Vet faktiskt inte varför jag började skriva på engelska,
antar att det är för att jag tyckte det lät bättre.
Och min inspiration just nu är engelska.
För det är runt omkring mig hela tiden.
En sak jag måste säga appråpå egentligen ingenting
för att jag inte skrivit här på ett tag.
Det är otroligt svårt när människor lämnar en,
för det gör inte verkligheten det minsta lättare.
För varje person och för varje känsla jag har för dessa
är något av det svåraste jag gått igenom.
Det känns lite som om jag dör inombords,
försöker dock tvinga tillbaka känslan
för jag vet att det inte stämmer.
Eller?
Jag har ingen aning,
dock vet jag nu att jag aldrig ska fästa mig så mycket vid en människa.
Inte bara för att det är dess natur utan också
för att jag borde veta bättre än det här.
Bygga upp muren igen
