Kaisamimmi

Det här klippet satt jag och kollade på på jobbet,
det gick inte jag var tvungen att stänga av så mina
kollegor inte skulle bli så misstänksamma.
Hur kan jag tycka att det är så kul?
Kanske för att jag inte får skratta högt här,
nåja, kul hade jag i alla fall åt halva klippet.

Jag har förresten kommit på att det är otroligt tråkigt
att läsa bloggar om de inte har bilder!
Det är mitt nästa mission, ladda upp fler bilder!

Oj, nu var det tre dagar sedan jag skrev någonting.
Har inte direkt haft tid att skriva av mig,
även fast det kanske behövts då tankarna bara snurrar.
Kan inte sova, och när jag inte kan sova är det konstigt,
jag sover hela tiden annars.
Jag tycker egentligen inte om att hamna i såna här obehagliga
situationer men ibland måste man pressa sig till det.
Och det värsta med att tankarna snurrar är att det är fruktansvärt
svårt att urskilja alla, de flyter in i varandra på ett väldigt irriterande sett.

Är otroligt exalterad över att åka,
jag vill bara dela med mig av skräcken, glädjen
och ensmaheten jag känner för flytten.
För det är underbart att känna såhär varje dag,
som om jag gör någon skillnad.
Kanske inte i någon annans liv men i mitt eget,
och det behövs.
En nystart, och jag längtar efter att se allting jag vill se.



Så vem vill följa med på resan?

Nu vänder jag mig till bloggen igen när det
blev lite halvtrist i tillvaron,
lite stökig stämning som Markus brukar säga!
Nu när det började regna och blev sådär
grått och trist är stämningen inte lika bra och öppen.
Så nu börjar jag känna mig lite ensam,
jag orkar snart liksom.
Någon som vill hänga innan jag försvinner iväg?
Kanske ta upp en del av min säng så
jag slipper känna mig så hopplöst patetisk
när jag kollar på filmer och gråter ögonen ur mig.
haha, nu ska vi inte överdriva är inte speciellt
deppig whatsoever.
Är egentligen ganska glad, för min egen skull
så att säga. Men just nu känner jag ensamheten
som kommer sprida sig där borta redan omsluta mig.


Och förfan, kan jag få tillbaka mina saker!

edit: Blev sjukt sprallig och helt fylld av glädje här på jobbet,
ville dela med mig av detta till whoever.
Du är grym, vi är grymma så är det, thats it.

Ett gäng filmer man kanske ska ta och se,
verkar vara tänkande och mörka.
Vilket jag känner för att se sådär i när hösten närmar sig.
Precis som at jag känner för att se
tråkiga kärlekskomedier och gråta en skvätt på
våren eller sommaren.
Bara för att det passar så bra med "sann kärlek"
just då. Fast i och för sig så passar nästan alltid
såna där jobbigt romantiska filmer,
i alla fall det senaste året.

Jag känner att jag har ett starkt behov att
inspirera, påverka och skjutsa fram människor.
Jag vill inte leva mitt liv utan att ha påverkat någon,
att veta att någon kan tänka tillbaka och minnas mig.
I en definitiv positiv bemärkelse som inte ändras,
utan bara är, sådär okomplicerat.
Inte bara att att jag vill påverka en ända människa,
jag är så girig att jag vill ha en påverkan på många.
Att leva ett liv utan att känna att man åstadkommit
något gott får mig att rysa av obehag.

Och inte nog med att jag vill ha ett starkt inflytande
på folk, så vill jag träffa människor som förändrar
mitt liv mot det extrema, på både gott och ont.
Jag kan inte säga att det aldrig hänt för det har det,
men jag vill ha den där smällen.
Även fast den kanske är hemsk och svår att repa sig från,
så vill jag våga mer, se mer, så mycket att jag inte orkar mer.

I framtiden kommer jag säkerligen bli min egen fiende,
då jag fäller krokben för mig själv när jag försöker nå toppen.
Förtjänar du detta? Klarar du verkligen det här?
Och framtiden är redan här.

...och jag fick inte ens i närheten med så mycket sömn
jag skulle önskat.
Nästa helg så blir det filmer och vila mycket hela helgen!
När man sitter på jobbet och bara längtar efter sömn
även fast sömnen är om jag har tur 12 timmar bort.

Känner mig lite panikslagen att jag ska få något fel
och falla in i bordet och bara däcka.
Det går inte ens att väcka mig, och så som jag mår nu
vill jag spendera lunchen i vilorummet, och sova då också.
Pinsamt, men helgen vad rolig :?

Nu är vi äntligen 5 personer på jobbet igen,
vilket gör allting mycket lättare.
Ikväll ska jag iväg och träffa Steph en stund,
kan bli skönt med en lugn kväll.
Det känns som om det har varit fullt upp
nästan varje helg och denna verkar inte bli något undantag.
Well, dags att göra sitt jobb kanske?

Youve been acting awful tough lately
Smoking a lot of cigarettes lately
But inside, youre just a little baby
Its okay to say youve got a weak spot
You dont always have to be on top
Better to be hated than love, love, loved for what youre not

Mariana and the diamonds - Im not a robot

Har någon sett 500 days of summer?
Och min drömman?
Jag vill också ha en kille som är fånig och
lite halvtöntig men ändå är artistisk och kreativ.
Snäll, men kan ändå stå upp för sin sak.
Ja, jag blev lite kär i karaktären även
fast han blir helt överkörd.

God, i know what they mean.
Love, what does that really mean?

We wear our scarves just like a noose
But not 'cause we want eternal sleep
And though our parts are slightly used
New ones are slave labor you can keep

I cant pick you up again
Ive been breaking my back
with the weight of your heart
Im only human

The cinematics - Human

Jag läste nyss en artikel i aftonbladet,
som gjorde mig minst sagt rädd.
Två stycken väldigt konstiga samtal in till SOS,
och en spårning av samtalet ledde till en tom motorväg
utan några slags spår.
Hur är det ens möjligt att folk bara kan försvinna,
det händer hela tiden och så fruktansvärt lätt.
Det är skrämmande, otroligt skrämmande,
knappt så jag vågar gå ut utan bara vill gömma mig
under täcket.
Är på jobbet nu och bör jobba,
men det känns just nu väldigt tufft.


Jag mår inte bra.

Så har man fyllt tjugo år,
det känns efter dagen nu ganska bra faktiskt.
Inte alls så jobbigt som jag trodde!
Man har ju underbara vänner som kommer med
gratulationer och öven bud med present till mitt jobb.
(Underbara Markus som verkligen gjorde min dag!)
Nu har man skickat in studieförsäkran så nu kommer
pengarna in på mitt konto någon gång i september,
känns bra att det är säkert nu i alla fall!

Här sprang vi runt på holocast memorial för att hitta vägen ut,

det var en otrolig känsla att gå där.

To do before leaving;
*Fixa passet, så det kanske håller hela vistelesen
*Fixa alla papper med CSN så jag får mina pengar.
*Fixa en ekonomiplan för varje månad
*Försöka kolla upp hur mycket studiematerial kan kosta
*Beställa nytt försäkringskort
*Se till så att kamera och dator fungerar perfekt innan jag åker

Och lite mindre viktiga saker:
*Rensa ut bland mina saker
*Skriva lista på vad jag VERKLIGEN behöver ha med(Kommer senare)
*Välja ut vad jag FÅR ta med mig
*Gråta lite för att allt inte får plats
*Gråta lite till för att väskan troligen väger för mycket

Känns bra, eller läskigt. Eller ja både och för tillfället.
Ska bli jävligt skönt dock med lite ombyte av miljö,
och för så lång tid också.
Jag kommer att BO i London, fyfan vad tufft.

Cheers, babes.

PARIS!


AMSTERDAM!

KROATIEN(SPLIT) ----> UNGERN (BUDAPEST)


PRAG


PARIS(igen)

GERMANY

 

KÖPENHAMN

Ibland känner man sig bara lite ensam,
oj, vad sentimentalt att skriva så!
Och efter hemkomsten från resan har det
enbart kännts ensamt.
Kan i och för sig vara för att jag var med
Klara hela tiden i en månad.
Och efter ett tag så är det klart att man ville
vara själv ibland, men nu vill jag inget hellre
än att ha någon där när man vaknar.
Som man kan prata med, som man kan vara tyst med.
Som man kanske kan krama någon gång ibland,
nej det är väl dags att ge sig ut i världen ensam.
Och stå där ensam som stark,
men i alla fall så är det skönt att ha någon där
bara ibland, eller lite oftare.

oh well, nu blire tredje säsongen av True Blood

Nu är jag i ett sånt där deppigt stadium igen,
men det går nog över tills ikväll. Brukar göra det.
Att se livet "falla ihop" ( Ja, jag vet jag överdramatiderar allting)
är riktigt jobbigt, för just nu känns det som det är på väg.
Men det är inte livet i sig utan det är mer det HÄR,
nu, där jag sitter för tillfället.
Flyttar jag mig kanske jag kan rädda det
(eller tillochmed inte ens märka fallet).
Eller så kanske jag ska stanna på platsen och se
allting rasa framför mig,(eller jag kanske tillochmed
kan rädda det med tipex eller nått).

Jag saknar Lijah!Ska bli så skönt att träffa henne igen,
det var verkligen jättelängessen nu.
Förresten så har jag tabbat mig, jag bokade ett rum
i en av korridorerna som ligger längst bort från skolan.
Plus att jag inte ens har en tunnelbana när, måste
åka "pendeltåget" och buss.
Var inte riktigt det jag ville kanske, frågade även om jag
fick byta men det var försent då det var upptaget på de andra.
Men de skrev att jag kunde söka nytt boende väl där alltså,
och det kanske jag ska göra eller så kanske jag rentav trivs?
Man vet aldrig.


None of these boys can dance
Not a single one of dem stand a chance
All of dem girls a mess
I've seen it all before I'm not impressed
None of dem get my sex
None of dem move my intellect
None of dem work for me
None of dem make me feel anything

What?

Varje andetag, varje sekund, varje minut och dag.
Försökt förstå mig på varför vi gör som vi gör,
varför vi agerar och tänker på det här sättet.
Är det bara här? Är det bara det här?
Det kanske är bara jag som inte fattar grejjen,
vad är grejjen med allt vi gör?

Jag förstår inte.

Okej, jag har ingen aning om varför jag skriver
det här just nu.
Jag vill bara åka härifrån och starta om,
alla gamla minnen har blivit för svåra att undvika.
Även framtiden ser inte ljust ut här,
vet inte hur jag ska ta mig ur situationerna.
Eller hur jag inte ska hamna där igen,
allt går bara i samma spår.
Om och om igen, det är deprimerande egentligen.
Kanske ska bli en nomad och bara leva enkelt,
och aldrig höra hemma någonstans.

Måste få upp lite bilder här, ser så fruktansvärt
trist ut.

Im suffocating.
Maybe this is beacuse im borde out of my mind

new york, I love but you're bringing me down.

När är det dags för mig att sluta, jo om ca 2 timmar,
tänk vad tiden går långsamt och det är bara samma
sak timme efter timme efter timme.
När klockan var 11 hade jag hoppats att den närmade
sig 14, jag hade väldigt fel eftersom jag inte ens hade
ätit lunch än.
Jag och Lijah har pratat hela dagen och det har varit
awesome, saknar henne!
Bara babbla på om allt möjligt,det är inte lätt att göra
det med vem som helst.
Och herregud, vad nedstämd jag känner mig för
tillfället. Hade helst bara legat i sängen läst en
fantasybok, eller se film efter film med undanflykter.
Det är lite stökig stämning här just nu.

Förövrigt så har jag hittat I Blame Coco för första gången,
hennes första singel är ganska bra tycker jag.
Lyssna på den!
Ceasar - I blame coco with Robyn
(Mike snow remixen är grym den också)

Jag såg delar av sim em igår, det var roligare än förväntat.
Och om jag ska vara helt ärlig så längtar jag lite efter
att få simma. Känna kraften man har i vattnet,
hur man trycker sig fram för att inte drunkna.
Helt plötsligt fick jag den känslan jag inte haft på flera år,
när jag såg dem i vattnet. Och fyfan, vad bra vissa är.

Jag ska försöka redigera lite bilder från resan när
jag kommer hem så de är klara när Klara vill hämta dem.
Hittade I Blame Coco som släpper sitt första album i år,
hon släppte sin första singel med Robyn i februari i år.
Hon är spännande och ny då hon är typ i min ålder,
det är helt sjukt.
Apropå musik så hade Lijah spelat in en cover och lagt
ut filen på sin blogg.


Im so bored in this town,
take me away from here.
Play some kind of new sound,
something real and sincire.
Take me far away from here.

skitliv.

(Om 9 hela dagar är jag gammal,
om 7 hela arbetsdagar är jag äldre.
Om x antal timmar och minuter jag
inte orkar räkna så är jag inte längre
ung&dum.
åh, nej.)

Låten under resan ; Hurts - Better than love

Nu har jag börjat räkna ner dagarna igen,
dock har jag inget exakt datum tills jag åker.
Måste kanske bestämma det, det känns dock
en aning jobbigt då allting blir sjukt mycket mer verkligt
efter jag bokat en enkelbiljett till England.
Men Lijah och Trees är där och det känns spännande
att träffa dem. Ska tvinga dem att möta mig vid victoria
eller något sånt där nära. Får se.

Vad ska man göra resten av tiden kvar här då?
Funderar starkt på att isolera mig och bara kolla
typ bra filmer, hitta bra böcker eller något liknande!
Fastän rastlösheten bara växer inom mig,
vill jag verkligen inte göra någonting av värde.
Eller så är det så att min blogg har blivit någon slags
klagomur för mig bara.
(Jag är inte så deprimerad som jag verkar)

Okay, work work!

Im in the corner watching you kiss her,
Im right over here, why cant you see me
im giving it my all, but im not the girl you taking home.
I keep dancing on my own.

I måndags när jag åkte hem kände jag att
hela kroppen var helt upprymd över att komma hem.
Men nu när jag väl varit hemma i ett par dagar
så känner jag mest besvikelse och vill bara åka tillbaka.
Lämna landet och försvinna igen!
Att komma hem och inse att man själv varit med om
så mycket och har växt så mycket som person,
det är som om man har förväntat sig att alla andra
också har det. Men det är ingen som riktigt förstår,
förutom Klara då!
(Som förövrigt var den bästa reskamraten någonsin,
vi hade grymt kul och tack för allt djupsnack om livet)
Jag kan sitta och predika att vi hade så kul när vi
gjorde det här och det här, men det är svårt att
förstå när man inte varit där.
Åk och res! Iväg med er!
Att komma tillbaka och allt är likadant som det
var när vi åkte, det är tragiskt nästan.
Missförstå mig rätt, inge illa menat, men det är
en konstig känsla helt enkelt.

Dags att gå vidare och söka allt detta igen kanske?
Skita i allt och dra till London nu?
Kanske vore lättast men det funkar inte riktigt så,
så nu är det bara att bita ihop den sista tiden och
titta framåt!
Köra hårt på mitt så att säga ^^,

cheers, lovers.