Kaisamimmi

I måndags när jag åkte hem kände jag att
hela kroppen var helt upprymd över att komma hem.
Men nu när jag väl varit hemma i ett par dagar
så känner jag mest besvikelse och vill bara åka tillbaka.
Lämna landet och försvinna igen!
Att komma hem och inse att man själv varit med om
så mycket och har växt så mycket som person,
det är som om man har förväntat sig att alla andra
också har det. Men det är ingen som riktigt förstår,
förutom Klara då!
(Som förövrigt var den bästa reskamraten någonsin,
vi hade grymt kul och tack för allt djupsnack om livet)
Jag kan sitta och predika att vi hade så kul när vi
gjorde det här och det här, men det är svårt att
förstå när man inte varit där.
Åk och res! Iväg med er!
Att komma tillbaka och allt är likadant som det
var när vi åkte, det är tragiskt nästan.
Missförstå mig rätt, inge illa menat, men det är
en konstig känsla helt enkelt.

Dags att gå vidare och söka allt detta igen kanske?
Skita i allt och dra till London nu?
Kanske vore lättast men det funkar inte riktigt så,
så nu är det bara att bita ihop den sista tiden och
titta framåt!
Köra hårt på mitt så att säga ^^,

cheers, lovers.