Kaisamimmi

No one is different,
everybody is just out for a shag.
and you know it,
so dont think there is something special about you.
Tosser.

Var ute med Lijah och några flatmates till mig,
det var ganska kul.
Eftersom Lijah och jag är ganska,
hur ska vi säga, ironiska?
När vi dansar så var det ganska kul att
driva, hoppas ingen tog oss på allvar dock.
För då var jag jävligt slampig,
anyway så hade jag det roligt.
Är väl det som räknas?

Saknar killarna i staden därborta i
landet ingenstans,
det är när jag är ute som jag känner saknaden
efter dom, det är så underbara
några man alltid litar på.
Kom hit till mig nu kanske?
Tossers, stanna i landet ingenstans då...

Själv sitter jag och räknar mina en pencare
och två pencare. Kul,
fattigt student for the win.

skrivkramp, aj.
Har ingenting vettigt att säga tyvärr.
Och jag vet inte om jag orkar upprepa hur
mycket jag saknar folk hemma i Sverige.
Vilket jag verkligen inte alls gör,
såklart.
Jag är ju inte dum jag är ju i London,
var tillochmed i Camden idag!
Min favoritdel av den lilla staden måste jag ändå säga,
så underbart livlig och mysig.
Där vill jag bo(eller bara där NI finns),
sluta vara så senstimental nu Kajsa.

Dags för sängen kanske?
nighty nighty.

Nu sitter jag och ska seriöst plugga,
det går ju sådär kan jag ju erkänna.
Programmen har jag inte lärt mig än
och jag tycker det är gansak svårt att guida
mig runt på sidorna.
Och jag kan ju säga att det är först nu
jag verkligen kom på att jag ska ju faktiskt plugga
på egen tid!
Och inte bara infinna mig på lectures och seminarier,
det kom lite som en chock måste jag säga.
Efter att ha jobbar i ett år,
det är även ganska svårt att komm igång med engelskan.

Och jag känner att jag inte får tillräckligt med information heller,
men nej jag försöker lägga uppsatsen bakom mig.
För just nu är det bara blankt,
behöver lite motivation och lite mer fakta faktiskt.
Får gå till biblioteket imorgon.
Men det innebär inte att jag ska sluta plugga,
nej nu bär det av mot psykologins värld med
min kära vän David Myers.
Hoppas jag kan göra testen även fast jag har
8:e edition.
Wish me good luck :)

Idag fyller min älskade mamma år,
låter så klyshigt men jag ska tillägna detta inlägg till henne.
När jag tänker på Mamma så lägntar jag till Sverige,
därför skriver jag mamma med stort M.
För hon är en sån stor del av mitt liv,
då måste jag lägga till något som kanske symboliserar
en liten liten del av vad hon betyder för mig.
Min Mamma,
det är henne jag alltid lyssnar på.
Nu i alla fall, förut lyssnade jag inte på någon
men det har förändrats nu.
Hon har mest inflytande på mitt liv än någon annan,
jag kan inte säga att hon är min vän som många brukar
säga när de har nära relation till sin mamma.
för hon är INTE min vän, hon är min mamma och så
kommer det alltid att vara .

Jag tror fortfarande att mamma kan ALLT,
utan undantag.
Kan fråga henne om de mest dumma saker
som hon inte har någon aning om,
som hon inte kan ha någon aning om.
Men i mitt huvud är mamma fortfarande allvetande,
störst,bäst och vackrast!
Kommer alltid att vara det också.

Nu blev det kanske bara en massapladder,
men hur visar jag egentligen min uppskattning härifrån?
Utan telefon ens en gång?
Men jag sitter och försöker trp på någon slags
mental connection mellan oss. Skickar hälsningar
via hjärnvågor och hoppas hon ska se mitt kort,
och kanske läsa det här.
Du är i alla fall extremt saknad mamma,
och jag älskar dig så mycket att det är svårt att uttrycka!
Men snart ses vi och då kommer saknaden gå i bitar.
Hoppas din dag blir den bästa!

Bästa.

Då har man shoppat en fin jacka tills i vinter!
Loooove it!
Och nu ringer någon mig,
är det elakt om jag väljer att inte svara?
Äh, screw it. Nu är jag elak men jag orkar verkligen inte
idag. Har så svårt för att säga nej!
Trodde dock aldrig han skulle ringa,
vad vill han?

Oh well, snart så är det middag:)
Whooo, jag är så hungrig att jag inte vet vart jag
ska ta vägen^^
Och idag ska jag träffa Lijah! Kommer bli awesome!

Pratade med Nicklas nu på FB chatten,
började faktiskt längta hem lite då.
Nästan för första gången,
vore så skönt att ha honom där dock.
Bara någon som man kan prata ganska
obehindrat med.
Eller Mamma, det faller sig så naturligt
hemma att kunna börja gråta vid rätt
tillfälle eller bara säga vad som tynger mig.
Över skype skulle det bli så krystat på något sätt,
kommer nog aldrig göra det.

Det var lite roligt dock,
när jag skriver på svenska har jag en tendens
att börja prata svenska.
Och när jag slappnar av med folk har jag
ibland börjat prata svenska också.
Det bara kom så naturligt,
visserligen var det bara små ord och jag skrattar bort det.
Men det gav mig hemlängtan också,
bara kunna säga något utan att tänka.

Saknar att kunna ringa Klara när jag vill också,
ibland suger det lite att ha vänner i ett annat land.

god natt Sverige.

Jag antar att det är dags att skriva lite nu,
även om jag inte har lust alls!
Idag var det strålande sol och riktigt varmt,
sen gick jag in på en "lektion" och när jag
kom ut var det molnigt.
Inget mer med det det är molnigt varje dag här.
Efter ett tag börjar det ösa ner regn,
det är däremot ovanligt det brukar bara regna
små små irriterande droppar men icke, inte idag.
Och efter regn kommer sol sägs det,
vilket det gjorde när jag satt och myste på costa.
På bussen hem ser jag vädret bli sämre och sämre,
fruktar det värsta när jag kliver av bussen.
Och det var exakt det jag fick!
Väl hemma var jag genomblött från topp till tå,
hackade tänder så det kändes som de skulle gå av.
Tackar tackar, med två gigantiska böcker på axeln
kan jag inte säga att det var någon höjdare att ta sig hem.
Speciellt inte när busshållplatsen närmast är avstängd.

Efter duschen är jag fortfarande genomfrusen och tror jag
måste lägga mig i sängen ett tag, det har inget att göra
med att jag är trött. Försöker jag i alla fall inbilla mig.

Och gud vilket otroligt onödigt inlägg,
varför pratar jag om vädret?

När jag precis blivit lurad på 30 pund,
äh screw it.
Detta får duga.

Ska det verkligen ta ca en kvart att koka ägg,
blir snart lite galen.
Förövrigt mår jag skit idag trodde om jag låg hemma
hela lördagen och bara sov att det skulle bli bättre men
det blev det tydligen inte.
Jag är avundsjuk på Inga som har sin pojkvän här nu,
inte för att jag själv har någon men bara idén att
någon hälsar på dig över helgen.
Åh vad mysigt.
Nej, nu kanske jag ska gå tillbaka till mina ägg och hoppas
på att dom blivit klara.
Hur vet jag det egentligen?
De har ju skal  jag ser ingen skillnad? De kanske väger
olika? Men hur ska jag kunna känna det?

Och btw så börjar flera bli sjuka runt omkring
mig låter det som,
jävla riverboat disco. Aldrig båt igen.

update: Om jag skulle känna på vikten av de här äggen
så är de inte klara. Fan.

Det här behövde jag bara få ur mig eftersom jag inte kunde sova,orkar ni inte läsa allt.
Läs de sista delen för den är mest betydelsefull.
Tror jag hoppas jag. hihi

Klockan är nu halv ett på natten ungefär och i morgon ska jag upp
klockan halv åtta för att hinna duscha
och ge mig iväg klockan nio härifrån.
Och inget nog med att jag ska upp tidigt,
jag gör det av eget val på min lediga dag!
Jag måste vara knäpp ibland men jag ser
verkligen fram emot att gå till The British museum
även fast jag inte har någon aning
om hur man tar sig dit whatsoever.
Men det löser sig alltid, och jag antar att jag får kolla det i morgon bitti innan jag ger mig av,
tillsammans med alla andra problem som att försöka aktivera mitt lilla simkort igen.
Även fast internet är helt värdelöst här så
hoppas jag ändock på att det ska fungera bättre i morgon!

Egentligen kanske det var dumt av mig att tända lampan och börja skriva,
men jag kunde inte riktigt låta bli den här gången
och förnuftet lyckades inte så bra med att övertala mig.
Och det var alldeles för längessen jag tände lampan av egen vilja för att skriva av mig,
för mig och inte för någon annan.

Och när jag nu börjar tänka på det vad jag har gjort
de senaste veckorna så kanske det är sant det P säger.
Jag sitter mycket hellre hemma och tittar ut genom fönstret i
något slags filosofiskt transliknande tillstånd själv,
än sitter och fördriver tiden på något Cafe med någon random jag bara träffar för att inte vara själv.
För uppriktigt sagt så är jag hellre själv och fördriver tiden än
med någon annan bara för att jag är osäker på att vara ensam
(och då menar jag självklart inte att fördriva tiden och umgås är samma sak).

Jag vet inte varför men jag tog i alla fall väldigt illa vid mig när han påstod något sådant
och fick mig att framstå som en riktigt tråkig person, kändes nästan lite ohyffsat.
Och ärligt talat vet jag faktiskt inte varför jag förerdrar att vara hemma mer just nu,
kanske för att det är så mycket som händer runt omkring mig.
För när jag bodde hemma så kändes det inte alls på samma sätt,
då kunde jag nästan känna mig fångad att vara själv hemma utan någon att prata med.
Här längtar jag efter lite ensmahet kan man nog säga.

Allt det här har fått mig att börja tänka på hur det senaste året har varit med jobb och vänner
och möjligtvis familj också.
Eftersom jag jobbat, umgåtts med vänner,
jobbat, umgåtts med vänner
så känns det som om min tankeverskamhet pausade ett tag.
Jag tänkte det gjorde jag, men jag tillät mig aldrig att tänka mer än det tydliga.
Det är i alla fall så som jag känner nu, det kommer troligtvis ändras efter någon månad igen.
För under de senaste fyra åren har jag inte alls velat skriva kreativt,
inte heller velat ta några foton.
För inget blir som jag förväntat mig, det har känts som om jag ser allt vackert men så fort
du försöker fånga det så försvinner det.
Det har hänt åtskilliga gånger när jag försökt ta en bild,
det är som om blixten stjäl allt levande och all lycka.
Jag ledsnade helt enkelt, att se allting men inte kunna visa någon.
Men nu har jag bestämt mig för att försöka och försöka igen och igen.

För nu har jag någon slags ide som vem jag vill vara,
dock har jag inte en aning om hur jag tar mig dig.
Men det skrämmer mig inte lika mycket längre,
jag ser resan som något vackert och spännande
på ett sätt jag aldrig insåg förut.
Det känns som om det verkade mer farlig förut än nu.
Kanske för att jag är mer medveten om vad det innebär
att släppa lite på kontrollen och vad det gör.
Vad händer om jag släpper lite till?
Nyfikenheten har en tendens att ta över ibland också,
och jag tycker bättre om nyfikenheten än rädslan.

Jag ångrar hellre något jag gjort än något jag inte vågat göra.
Och fortfarande efter ca en timme så kryper det i mina fingrar efter mer,
efter mer frågor och efter mer svar. Känslanav kunna skapa något,
något som betyder lite för mig har jagat mig nu ett tag.
Dock känns det som om jag har en spärr i nacken som hindrar en del
av flödet av ord och ljud och bilder att komma igenom.
Hur skriver man en dikt som inte handlar om självdestruktivitet, död, panik och obesvarad kärlek?
Hur skriver man en låt som inte osar av ångest och vrede?
Det är allt jag vet, allt jag kan.
Jag vet hur jag skriver om misär och martyrer,
jag vet hur man skriver om känslor som aldrig kommer
och om känslor som kommer för snabbt och för starkt.
Det är det ända jag lärt mig. Kanske har jag inget instressant kvar att skriva längre?
Orden kanske har runnit ut och som nu bara skapar ett osammanhängande flöde av desperation.

Jag vill kunna bejaka skönhet utan att känna svartsjuka,
jag vill kunna känna lycka utan att känna skuld.
Jag vill kunna lyckas utan att behöva ge upp för mig själv,
utan att göra mig själv besviken. Kunna kämpa utan
att fällas av ord som saknar betydelse eller inte för mig.

Sist av allt vill jag bara skriva hur mycket jag saknar folk därhemma,
jag är dålig på att uttrycka hur jag känner jag vet.
Jag är dålig på att berätta hur mycket ni egentligen betyder för mig,
men hela min själv skriker efter er existens att bara närvara.
Det är svårt att hålla kontakt på det här avståndet och
jag känner ibland hur allting kommer att rinna ut i sanden
men jag vill inte att detta ska hända. Så jag ska kämpa, för er och för mig.
För i morgon kommer inte allting kännas alls lika hårt som idag,
och jag omfamnar känslan av rädslan att förlora er som något otroligt positivt..

 

Bara så ni allihopa vet det. God natt då.

 

Nu är jag precis klar för att åka till Uni,
vi får hoppas att mina pengar på Oyster Card räcker dit!
Jag är lika trött idag som igår,
varför vet jag inte.
Jag har ätit skitmycket sedan igår,
tror kyckligen som Oscar gjorde fick upp min aptit.

Måste handla mer idag,
*matlådor
*Plast
*Mozzarella
*Riven Parmesanost

Kanske fylls på!

See ya later.

Nu har det gått fyra dagar sedan jag skrev,
dvs nästan fyra dagar utan internet!
Fly förbannas var jag i alla fall när jag skulle ringa
leverantören men insåg att jag inte hade några pengar på mobilen.
Vad går det att göra utan det? Och internet?
Helt handikappad kände jag mig i alla fall.
Så igår eftermiddag satt Martyn här jättelänge och hjälpte
mig och idag löste han det! :)
Ja, jag blev mest chockad för jag trodde att det var ute
för mig med internet tiden och bloggande.

Men jag saknade skrivandet lite faktiskt.
Just nu försöker jag starta upp spotify då det
känns som jag knappt har någon musik.
Och det går inte snabbt det kan jag säga.

Så mycket har hänt att jag inte kan sammanfatta det
på ett bra sätt i skrift, ring mig?
Varit och handlat har jag i alla fall,
tagit fram köttfärs till middagen,
slängt in tvätten i maskinen.
Ska jag städa också?
nej, det tar vi när jag får besök ;)

Oh, sängkläder måste jag köpa. *note to self*

Jag skulle skriva någonting här,
men glömde bort vad det var!
Haha, nej nu ska jag söka lite med rum.
Skitsvårt att hitta ett här i Hendon,
kanske för att det är just nu när
skolan har börjat!

Snart kommer Lijah :)

okay, jag längtar hem lite nu.
Jag lyckas alltid klanta till det lite,
men det är okej.
Lite nere nu, kanske är därför som jag
tycker att jag klantar till det.
Det händer så mycket och jag har inställningen,
go with the flow. Vilket inte alltid lyckas så bra!

Men det går bra, ska bli skönt att prata av sig
med Lijah lite! Skönt att det finns några människor
som man ändå pratat med förut som man kan konversera med.
Tur att jag har Trees och Lijah här!


Saknar Mamma, saknar pappa, saknar Jacob,
jag saknar Eva och Elias. Jag saknar Nicklas, jag
saknar Klara. Jag saknar någon som muntrar upp mig
när jag är nere.

update: Om någon vill komma så kan ni sova på mitt golv eller i min säng:)
For free so come on! Get ur asses down here!

Nu har jag inte skrivit på väldigt länge!
Men det är väldigt svårt att hinna med allting just nu,
efter att introduktionen till skolan börjat har det varit fullt upp!
Har även skaffat en girlfriend! Och hon går i min klass dessutom!
Känns helt toppen att umgås med någon annan än indierna,
haha inget fel på dom men ja. Lite kvinnligt perspektiv kännns bra.
Idag är jag helt slut då det var fest igår och skola idag,
såhär kan det inte fortsätta får ta tag i det när sjävla studierna börjar.
Men just nu behöver jag verkligen en film och min säng,
dock har jag fått blåmärke på min höft av fjädrarna i sängen!

Oh well, jag är här ska inte klaga...
Im alright :)

loves.

Så har man varit ute och shoppat tallrikar och bestick!
Bra jobbat Kajsa! Även fast lite godsaker och en otroligt
fin filt följde med hem också! (filten lär dock inte behövas i mitt rum)
Köpte även en soup kopp och tepåsar WOHOO TEEE!
Det var en match att ta sig hem från Hammersmith måste jag
ändå säga! Bussen ändrade rutt efter en försening på en halvtimme
och jag blev fast ett tag i north Acton.
Då jag inte har lokalsinne för fem öre än så var det ett litet äventyr,
tur dock att jag har skaffat lite kontaker som kunde hjälpa mig
ifall det skulle krisa! Älskar vänligheten här.
Inte rädd någon stans(fast det kanske jag borde vara på vissa ställen)
och jag lyckades ta mig hem även fast det tog 3 timmar.
Och det utan musik! *stolt*

Jag förstår inte riktigt vad jag har för intryck på folk ibland,
träffade en snubbe igår. Trevlig och sådära.
Och idag messade han mig lite och helt plötsligt börjar
han öppna sig för mig och skriva massa möjliga saker.
Nästan samma grej som när jag får en oönskad kärleksförklaring,
nej inte riktigt men ändå.
Får tänka över mitt beteende lite kanske,
eller ska jag ta sådant positivt?

I alla fall så frågade jag en av mina roomies ifall han visste
vems alla pannor och grytor är!
Och det var hans! Och så gästvänlig som han är så fick
jag använda dem så länge jag rengör dem efteråt!
Eller det sa han inte men jag tog det som en självklarhet!
*lycka*Slipper köpa såna saker nu :)

Hoppas all får en bra kväll!
Nu blire film och lite kakor och te!
pusss

Kom hem för ca två timmar sen nu från välkomstfesten,
men när jag gick in i min korridor och tittade in i köket.
Vad ser jag? Jo, en massa människor sitter där,
röker dricker ,pratar och lyssnar på musik.
Inte stannar jag på rummet då,
klart jag går in och kollar om det är någon som ens delar
kök med mig och då var det i alla fall en dansk tjej
som bodde en våning upp.
Riktigt glad att jag gick in dit för nu har jag lite fler vänner
än vad jag hade när jag kom hit.

Även på välkomstfesten så hittade jag lite vänner,
från Ivy hall åkte jag med Oskar och två norska tjejer.
Kändes ganska bra att prata svenska dock:)
Men på festen hittade jag några killar från indien som
verkade trevliga och hängde med dom resten av kvällen.
Helt okej, så vi får se vilka jag kommer träffa igen då :)

Bra kväll allt som allt och nu lite House! :)
Nighty