Kaisamimmi

Pratade med Nicklas nu på FB chatten,
började faktiskt längta hem lite då.
Nästan för första gången,
vore så skönt att ha honom där dock.
Bara någon som man kan prata ganska
obehindrat med.
Eller Mamma, det faller sig så naturligt
hemma att kunna börja gråta vid rätt
tillfälle eller bara säga vad som tynger mig.
Över skype skulle det bli så krystat på något sätt,
kommer nog aldrig göra det.

Det var lite roligt dock,
när jag skriver på svenska har jag en tendens
att börja prata svenska.
Och när jag slappnar av med folk har jag
ibland börjat prata svenska också.
Det bara kom så naturligt,
visserligen var det bara små ord och jag skrattar bort det.
Men det gav mig hemlängtan också,
bara kunna säga något utan att tänka.

Saknar att kunna ringa Klara när jag vill också,
ibland suger det lite att ha vänner i ett annat land.

god natt Sverige.