Siren song
"Are you my family, can i stay with you a while?
Can i stop off in your a bed tonight?I can make you smile"
Nu sitter jag här på jobbet igen och fördriven tiden med att fuska igen. Dvs inte jobba. De andra är på lunch så nu är det bara jag och Andreas. Kommer nog få äta lunch själv idag också, det känns så jobbigt, men jag tog boken med mig.
Jag har seriöst fått whiplash skador av allt hoppande fram och tillbaka.Men nu får vi hoppas att det blir som jag vill, det verkar så nu i alla fall.
Har inte fått svar från Klara än, smsade henne igår klockan fyra. Det var exakt det jag sa till henne, du får inte bara skita i mig liksom. Det funkar inte så för då sorterar jag bort dig, som Steph sa till mig som var så bra.
"Varför vill du umgås med människor som gör att du mår dåligt? Varför inte vara med dem som får dig att må bra och vill vara med dig?" Tack säger jag bara.
Men jag måste ringa henne och förklara för jag börjar bli förbannad igen. Och då stänger jag av lite, eller ja allt. Som vanligt.
Rök även ihop med pappa igår igen. Jag orkar inte längre, jag orkade inte vänta på jobbet i en timme extra. Han tänker ju inte, så jag åkte hem och sa att jag inte orkade. Det var väl två månader sen jag träffade honom kanske. Han ringde upp senare och sa att han blev ledsen för att jag ställde in och en massa babbel om att han inte ville bli som sin far som skuldlägger sina barn. Vad gjorde du alldeles nyss då? Och great news du är redan som honom och du kan inte ändra på det, jag har försökt få dig att förstå i kanske fyra-fem år nu. Det fungerar inte, hur mycket jag än förklarar hur jag känner så händer det inget. Sen så har han mage att säga till mig att jag ska "hjälpa till" som han så fint uttryckte sig.
Ska säga till honom att jag inte orkar längre. Jag ger upp!
Men nu är det snart dags öfr lung och ringa Pontus och kolla hur det går!
http://www.youtube.com/watch?v=w0U_H6wLsWM
Can i stop off in your a bed tonight?I can make you smile"
Nu sitter jag här på jobbet igen och fördriven tiden med att fuska igen. Dvs inte jobba. De andra är på lunch så nu är det bara jag och Andreas. Kommer nog få äta lunch själv idag också, det känns så jobbigt, men jag tog boken med mig.
Jag har seriöst fått whiplash skador av allt hoppande fram och tillbaka.Men nu får vi hoppas att det blir som jag vill, det verkar så nu i alla fall.
Har inte fått svar från Klara än, smsade henne igår klockan fyra. Det var exakt det jag sa till henne, du får inte bara skita i mig liksom. Det funkar inte så för då sorterar jag bort dig, som Steph sa till mig som var så bra.
"Varför vill du umgås med människor som gör att du mår dåligt? Varför inte vara med dem som får dig att må bra och vill vara med dig?" Tack säger jag bara.
Men jag måste ringa henne och förklara för jag börjar bli förbannad igen. Och då stänger jag av lite, eller ja allt. Som vanligt.
Rök även ihop med pappa igår igen. Jag orkar inte längre, jag orkade inte vänta på jobbet i en timme extra. Han tänker ju inte, så jag åkte hem och sa att jag inte orkade. Det var väl två månader sen jag träffade honom kanske. Han ringde upp senare och sa att han blev ledsen för att jag ställde in och en massa babbel om att han inte ville bli som sin far som skuldlägger sina barn. Vad gjorde du alldeles nyss då? Och great news du är redan som honom och du kan inte ändra på det, jag har försökt få dig att förstå i kanske fyra-fem år nu. Det fungerar inte, hur mycket jag än förklarar hur jag känner så händer det inget. Sen så har han mage att säga till mig att jag ska "hjälpa till" som han så fint uttryckte sig.
Ska säga till honom att jag inte orkar längre. Jag ger upp!
Men nu är det snart dags öfr lung och ringa Pontus och kolla hur det går!
http://www.youtube.com/watch?v=w0U_H6wLsWM
Autumn leaves.
Så var man på lunch, jag har inte tålamod och sitta och lyssna på folk i fikarummet så jag går och sätter mig framför datorn igen. Tar lite av min lediga tid och skriva här igen.
Jag har drömt jätteskumma drömmar de senaste nätterna, lite obehagligt eftersom jag anser att alla tankar och känslor dyker upp i drömmarna. Jag vill inte känna som jag gör i drömmarna, vill inte agera som jag verkar göra i drömmarna. Tyvärr så kommer jag inte ihåg allting, men jag börjar känna mig förvirrad återigen.
"Jenny, dont be hasty, dont treat me like a baby.
Let me take you were you let me, cus leaving just upsets me"
Nej, verkligen. Det är svårt att sätta ord på det jag har inom mig när det bara blir för mycket, för mycket känslor, för mycket tankar för mycket ord som skulle kunna stämma. Det blir bara en röra av alltsammans. Tänk inte så mycket på det!
Nu kanske jag ska berätta om mig själv, varför vet jag inte. Kanske för att mer klargöra för mig själv hur jag är, inte hur jag tror jag är. Jag är stundtals väldigt trött och stundtals jätte pigg med hur mycket som helst, varför har jag inte förstått, provat med hela vitamingrejjen. Det fungerade inte. Dock trivs jag med att ha ett extremt humör eftersom det hänger ihop med hur pigg/trött jag är. Ofta när jag är trött blir jag väldigt,väldigt låg och får ganska dåligt självförtroende för stunden. Dock när jag är pigg och glad så är mitt självförtroende på topp. Jag har inget riktigt mellanläge förutom att dessa stunder har ingen markant övergångsperiod.
Jag anser att jag har väldigt mycket vilja och passion om man så vill att det ska vara så. Om jag bestämt någonting så ska det vara och bli så,självklart kan jag resonera! Därför blir jag lätt irriterad när folk inte lyssnar på mig, när jag känner mig ignorerad blir jag fly förbannad och börjar skrika eller göra något som kan dra uppmärksamheten till mig( detta har jag dock blivit bättre på och kan nu bara viska för mig själv att ingen lyssnar på mig och nu blev det en väldigt lång mening).
Väldigt vad personligt det blev. Lika bra att fortsätta på det spåret då. Förövrigt är jag väldigt känslig som person, även fast det inte verkar så i vissa fall. När en vän kommit mig ganska nära blir jag lätt besviken på dem, även fast det kanske är löjligt bara.
Nej, nu blev det för överväldigande av allt som kunde komma ut.
Musiktips : Paolo Nutini - Jenny, dont be hasty
Jag har drömt jätteskumma drömmar de senaste nätterna, lite obehagligt eftersom jag anser att alla tankar och känslor dyker upp i drömmarna. Jag vill inte känna som jag gör i drömmarna, vill inte agera som jag verkar göra i drömmarna. Tyvärr så kommer jag inte ihåg allting, men jag börjar känna mig förvirrad återigen.
"Jenny, dont be hasty, dont treat me like a baby.
Let me take you were you let me, cus leaving just upsets me"
Nej, verkligen. Det är svårt att sätta ord på det jag har inom mig när det bara blir för mycket, för mycket känslor, för mycket tankar för mycket ord som skulle kunna stämma. Det blir bara en röra av alltsammans. Tänk inte så mycket på det!
Nu kanske jag ska berätta om mig själv, varför vet jag inte. Kanske för att mer klargöra för mig själv hur jag är, inte hur jag tror jag är. Jag är stundtals väldigt trött och stundtals jätte pigg med hur mycket som helst, varför har jag inte förstått, provat med hela vitamingrejjen. Det fungerade inte. Dock trivs jag med att ha ett extremt humör eftersom det hänger ihop med hur pigg/trött jag är. Ofta när jag är trött blir jag väldigt,väldigt låg och får ganska dåligt självförtroende för stunden. Dock när jag är pigg och glad så är mitt självförtroende på topp. Jag har inget riktigt mellanläge förutom att dessa stunder har ingen markant övergångsperiod.
Jag anser att jag har väldigt mycket vilja och passion om man så vill att det ska vara så. Om jag bestämt någonting så ska det vara och bli så,självklart kan jag resonera! Därför blir jag lätt irriterad när folk inte lyssnar på mig, när jag känner mig ignorerad blir jag fly förbannad och börjar skrika eller göra något som kan dra uppmärksamheten till mig( detta har jag dock blivit bättre på och kan nu bara viska för mig själv att ingen lyssnar på mig och nu blev det en väldigt lång mening).
Väldigt vad personligt det blev. Lika bra att fortsätta på det spåret då. Förövrigt är jag väldigt känslig som person, även fast det inte verkar så i vissa fall. När en vän kommit mig ganska nära blir jag lätt besviken på dem, även fast det kanske är löjligt bara.
Nej, nu blev det för överväldigande av allt som kunde komma ut.
Musiktips : Paolo Nutini - Jenny, dont be hasty
Im not calling you a liar
"Im not calling you a liar, just dont lie to me. Im not calling you a thief, just dont steal from me.
Im not calling you ghost , stop hunting me. I love you so much, im gonna let you kill me."
Då var man på jobbet tidigt som fan igen. Känns som det är dags att gå till läkaren nu, börjar bli helt seg i huvudet och illamående. Konstigt, men det känns väldigt tråkigt att gå dit nu, precis innan helgen, så jag kanske skippar det ändå. Försöker hålla ut i helgen. För jag har inte råd att vara sjuk, jag vill inte få en till lön då jag känner att jag inte kan spara undan så mycket. Den här månaden så får jag bita ihop och spara undan en del, ska ta det lugnt med festandet. Har blivit en del sånt på senare tid nu.
Kanske ska vara "normal" och jobba, komma hem, laga mat, plugga och sedan gå och lägga mig. Bara ligga hemma på helgerna, funderar på att göra det nu. Vore kanske skönt på något vis men jag skulle bli alldels rastlös och bli deprimerad.
"There's a ghost in my lungs
And it sighs in my sleep"
Kiss with a fist is better then none
"You hit me once, i hit you back. You gave a kick ,i gave a slap.
You smashed a plate over my head and i set fire to our bed"
Nu äntligen en lugn stund på jobbet och så GÅR kollegorna. Känns ju inte rättvist, visst vi är tre kvar och en annan är på utbildning, men ändå. Och nu lyser solen in genomfönstret och värmer mina kalla fingrar på tangentbordet. Dagen har varit lagom stressig.
Först tandläkaren 7:50, när jag ser minutvisaren börja närma sig hel börjar jag sucka högt. Tillslut kommer det en sköterska som ropar upp mitt namn. Jag reser mig upp men hon ser så ledsen ut så jag sätter mig ner igen. "Vi är sena kan du vänta en 10-15minuter?" Kan jag väl göra, säger jag och ler. Efter en 15 minuter så kommer hon då äntligen, sitta och läsa Elle interiör kanske inte är det mest underhållande man kan tänka sig 8 på morgonen. Smyger in på min tandläkares kontor(samma tandläkare jag haft i hela mitt liv är jag tvungen att nämna)och det var då det slog mig. Hur ska jag ta mig härifrån till jobbet? Men det kunde jag inte tänka på då jag skulle laga ett hål. Eller hål och hål, jag har en grop i tanden efter att mina tänder på den övre tandraden gräver hål när jag tuggar. Jag hade ingen direkt skräck för den där "borren" eftersom jag gjort samma sak på andra tanden någon månad innan. Hon börjar i alla fall med att stoppa jättemycket i min mun och jag har inte så stor mun men hon hade säkert tre-fyra olika apparater i min mun samtidigt! När "borren" kom in i bilden började jag sjunga i huvudet för att överrösta ljudet och försöka tänka tänka på något annat än att någon hade sina händer i min mun. Det jag ville komam till var att det gjorde förbannat ont den här gången. När hon frågade om jag ville ha bedövning när det var lite kvar bara tänka jag vad fan, bit ihop nu det är bara lite kvar. Jag kände mig så tuff, som Rambo eller nått.
Efter jag var kvar där skulle jag som sagt ta mig till jobbet på något sätt. Då jag var i Vällingby och skulle till jobbet på snabbast möjliga sätt, då tänker jag direkt tunnelbanan till sundbyberg! Det låter bra, bara det att tunnelbanan där ute vill fortfarande inte gå. Men det gör ju pendeltågen! Sätter mig på den långsammaste bussen till spånga och kommer på att de har börjat gå med 30-minuterstrafik. Varför kollar jag inte på nyheterna oftare? Eller tänker på att jag ska se nyheterna åtminstone?
Jag hade dock tur och ser att tåget går om en kvart. Väl på jobbet, sätter jag mig ner för att sätta igång datorn och då reser sig nästan alla upp för att gå. Tänker de lämna mig ensam här? Luktar jag illa? Nej, nu var det möte och vi får klara oss på två tills en försenad kollega kommer. Ja, det funkar väl. Men vad är det för möte? För svettig/varm/kall för att orka fråga så sätter jag igång. När de sedan kommer tillbaka får jag reda på att vi har möte med ett annat företag. Varför tog jag då med mig min matlåda som jag glömde igår?! Dum som jag är tänker jag inte så långt på morgonen, så matlådan får klara sig tills imorgon också!
Det var mycket frågor i inlägget, men jag har själv inte så mycket svar i huvudet idag så det får vänta tills imorgon.
Back to work!
You smashed a plate over my head and i set fire to our bed"
Nu äntligen en lugn stund på jobbet och så GÅR kollegorna. Känns ju inte rättvist, visst vi är tre kvar och en annan är på utbildning, men ändå. Och nu lyser solen in genomfönstret och värmer mina kalla fingrar på tangentbordet. Dagen har varit lagom stressig.
Först tandläkaren 7:50, när jag ser minutvisaren börja närma sig hel börjar jag sucka högt. Tillslut kommer det en sköterska som ropar upp mitt namn. Jag reser mig upp men hon ser så ledsen ut så jag sätter mig ner igen. "Vi är sena kan du vänta en 10-15minuter?" Kan jag väl göra, säger jag och ler. Efter en 15 minuter så kommer hon då äntligen, sitta och läsa Elle interiör kanske inte är det mest underhållande man kan tänka sig 8 på morgonen. Smyger in på min tandläkares kontor(samma tandläkare jag haft i hela mitt liv är jag tvungen att nämna)och det var då det slog mig. Hur ska jag ta mig härifrån till jobbet? Men det kunde jag inte tänka på då jag skulle laga ett hål. Eller hål och hål, jag har en grop i tanden efter att mina tänder på den övre tandraden gräver hål när jag tuggar. Jag hade ingen direkt skräck för den där "borren" eftersom jag gjort samma sak på andra tanden någon månad innan. Hon börjar i alla fall med att stoppa jättemycket i min mun och jag har inte så stor mun men hon hade säkert tre-fyra olika apparater i min mun samtidigt! När "borren" kom in i bilden började jag sjunga i huvudet för att överrösta ljudet och försöka tänka tänka på något annat än att någon hade sina händer i min mun. Det jag ville komam till var att det gjorde förbannat ont den här gången. När hon frågade om jag ville ha bedövning när det var lite kvar bara tänka jag vad fan, bit ihop nu det är bara lite kvar. Jag kände mig så tuff, som Rambo eller nått.
Efter jag var kvar där skulle jag som sagt ta mig till jobbet på något sätt. Då jag var i Vällingby och skulle till jobbet på snabbast möjliga sätt, då tänker jag direkt tunnelbanan till sundbyberg! Det låter bra, bara det att tunnelbanan där ute vill fortfarande inte gå. Men det gör ju pendeltågen! Sätter mig på den långsammaste bussen till spånga och kommer på att de har börjat gå med 30-minuterstrafik. Varför kollar jag inte på nyheterna oftare? Eller tänker på att jag ska se nyheterna åtminstone?
Jag hade dock tur och ser att tåget går om en kvart. Väl på jobbet, sätter jag mig ner för att sätta igång datorn och då reser sig nästan alla upp för att gå. Tänker de lämna mig ensam här? Luktar jag illa? Nej, nu var det möte och vi får klara oss på två tills en försenad kollega kommer. Ja, det funkar väl. Men vad är det för möte? För svettig/varm/kall för att orka fråga så sätter jag igång. När de sedan kommer tillbaka får jag reda på att vi har möte med ett annat företag. Varför tog jag då med mig min matlåda som jag glömde igår?! Dum som jag är tänker jag inte så långt på morgonen, så matlådan får klara sig tills imorgon också!
Det var mycket frågor i inlägget, men jag har själv inte så mycket svar i huvudet idag så det får vänta tills imorgon.
Back to work!
Im off!
"And when the fires came,The smell och cinders and rain.
Perfumed almost everything.
We laughed and laughed and laughed"
Snart bär det av till Sundbyberg för att möta upp Klara, känns ganska bra även fast jag inte kommit på hur jag ska lägga fram att det känns lite jobbigt. Känns som jag kommer få skit men det måste även jag ta, konflikträdda människa!
My name is Pearl
"The siren come calling,calling. It's driving me evil,evil.
I was a heartbreaker, i loved you. the same way i do.
But ive got so much wickedness and sin." - 
Fastnat lite för den låten,
Här är man tidigt på jobbet och känner redan för att skriva av sig lite på bloggen, nu har jag varit på jobbet i ca två timmar. Det känns inte roligt att sitta här så tidigt, förresten var det lite varmare i morse. Dock är tågtrafiken fortfarande helt kaos, tur att jag inte åker tåg så ofta.
Kommer ju inte in på jobbet då jag inte har fått mitt passerkort än, så jag måste bestämma tid med kollegorna på morgonen för annars kommer jag inte in och kan jobba. Lite frustrerande om någon mot förmodan skulle vara sjuk.
Idag ska jag träffa Klara för en fika vid halv fyra. Känns lite halvjobbigt då jag har haft mina tvekande känslor. Varför är det så svårt att svara på ett sms? Ringa tillbaka? Hur svårt kan det vara att säga till mig personligen jag orkar inte prata med dig idag. Det gör mig extremt förbannad att folk inte har respekt för hur andra kan känna.
Men så är livet, alla kan inte tänka som dig, Kajsa. För känslig men säg till, säg hur du känner det.
Fikarast med cigg nu.
Bat for lashes
Hemma från jobbet och fantiserar om det sköna Italien, huset var enormt! Sommar vore inte helt fel nej.
Mina snälla kollegor lät mig gå en timma tidigare för att jag inte kunde prata, så täppt var jag i näsan och nu är jag säkert helt beroende av nässpray. Tänkte dock göra en sån där rolig rensning med saltlösning, lär ju spy men det är det säkert värt efteråt.
Kanske inte så fräscht och höra om mina sjukdomssymptom så jag tar och avslöjar mina pensionärs fasoner. Nu har det uppdagat sig att jag går och lägger mig relativt tidigt enligt andra. Kan väl hålla med om att jag sover ganska mycket, men att bli kallad pensionär av vänner och kollegor är inte helt okej. Så jag har kommit på en liten tävling med mig själv, ser hur länge jag kan vara uppe utan att jag somnar på jobbet efteråt. När detta ska utföras är ännu oklart, och en domare efterlyses då att lita på mig själv inte är alltid självklart!
Jag har kommit på en trick för att inte störas sig på snön. Kisa så mycket man kan precis innan allting blir svart och sedan försök anstränga den lilla fantasin som är kvar och måla på gult och vips så har du en öken. Ta lite snö i ansiktet och inbilla svett också, kan fungera. Vem vet?
Note to self:
Införskaffa penslar,borstar, värmeskydd till håret och även saltspray. Ny foundation(och kanske något fint puder?), nagellacksborttagning, sminkborttagning, ögonbrynspenna, eyeliner.
Kanske räcker så för denna månad?
Äckliga vinter!
Nej, jag skulle som sagt inte vara arg!agressiv eller minsta irriterad men nu vill jag att alla ska veta att vintern är äcklig!
Det är äckligt att gå ut då man blir snorig, iskall och antagligen blöt om inte av snön så är det slask och lera. Sl är ännu värre och äckliga på vintern då de hela tiden bestämmer sig för att ingen ska kunna ta sig nångonstans"Åk mer kollektivtrafik så blir inte bara du utan alla andra fattiga!". Bra argument till nästa möte. Inomhus är det minst lika äckligt som utomhus för då går alla in blir varma och slutligen konstant sjuka så ingen är frisk längre och då kommer skrämseltaktiken mitt i allt elände in, "INFLUENSA VIRUS, DÖDLIGT!", Så lyder varenda tidning då det ändå bara är en vanlig influensa som varje j***a år. Och då ska vi inte ens gå in på barn, redan från början kletar de sina baciller överallt och nu ska de snora på det också, fast och andra sidan är alla som barn på vintern så då ska jag väl inte bara klaga på dem utan på deras uppfostran.
Jag är som sagt ingen vintermänniska överhuvudtaget, har aldrig varit. Inte ens den där gyllenedrömmen alla har om den perfekta vintern men 5-10 minus pudersnö ( i lagom mängd), skidor och sedan de röda gardinerna och ljusen när man kommer in kall och god till en kopp varmchoklad. Detta finns inte. Så nu är det sagt, kom efter mig med facklor och stenar.
I mitt ogillande mot vintern har jag inte ens tagit med det mest väsentliga om varför så många människor bara vill lägga sig ner och dö på vintern. Den största anledningen till att flest tar livet av sig strax före eller strax efter vintern är just ljuset. Jag vet inte ens hur mörkt det är när det är som svartast men inte är det roligt, när det väl är "ljust" så är det molnigt eller mörkgrått.
Kanske ska skippa detta klagande nu, jag har ju ett ganska bra liv och trivs med det för tillfället. Måste säga att helgen har varit väldigt bra. I fredags var jag som sagt på bio med Jack och den filmen var ganska bra, överraskande nog. Då jag har läst boken och tyckte väldigt mycket om den så har man sina förväntningar på att filmen skulle vara skit men så var inte fallet nu. Sevärd, gå och se Shutter Island nu!
I lördags var det Nicklas födelsedagskalas( Jag älskar ordet kalas), 20 år, systemetåldern. Undrar om han är stolt nu. I alla fall så bjöds det på lite middag hemma hos Nicklas, det var en salig blandning av folk då det var släkt och vänner. Lijah och jag, var nog lite obekväma av mängden folk och stod för oss själva i ett hörn och kollade oroligt omkring. Som tur var fick jag något att dricka vilket gjorde att jag kände mig mer bekväm. Maten var väldigt, väldigt god och det kändes som om jag åt en aning för mycket men det märkte nog ingen.
Sedan blev det utgång och då dök problemet upp, Hur tar vi oss till staden? Vi är ute i förorternas förort, pendeltågen är 30- 150 minuter föresenade så där hade vi ingen hjälp. Enbart ersättningsbussar från Vällingby gick då större delen av gröna linjen är utomhus och allting frusit. Taxi? Inte direkt, ont om pengar? Det blev Willes mor som fick skjutsa några av de fattiglapparna, inklämda bak i bilen satt vi. Klaustrofobisk och intressant resa må jag säga. På vägen in ändrades planerna från att åka till Snap vid Koolingsborg till Snaps vid Medis, ingen större förändring med tanke på namnet. Den stora förändring var inne i lokalen, trevlig lokal, okej musik dock var jag på topp humör såsom resten av boysen. Med humöret på topp dansade även jag nykter( lite halvironsikt ändock nykter) vilket är ett stort kliv framåt(?) för mig. Detta gjorde att jag hittade min "mojo" igen, som jag har letat och plötsligt dök den upp helt oväntat. Hur kvällen slutade vet jag knappt själv, hemåt bar det av och allting klickade med bussar, mat och pulsande genom snön, ingenting kunde röra mig den kvällen. Jag var oslagbar, ohejdbar och alldeles, alldeles tillåt mig att säga det bra. Att känna sig så bra och stark, det var länge sedan.
Det var min helg, lovely.
Planeringen för nästa helg har redan börjat, tjejkväll med Lijah. Kommer bli alldels underbart, hur det än slutar så har jag alltid skoj med den tjejen.
Puss på er, underbara!
Det är äckligt att gå ut då man blir snorig, iskall och antagligen blöt om inte av snön så är det slask och lera. Sl är ännu värre och äckliga på vintern då de hela tiden bestämmer sig för att ingen ska kunna ta sig nångonstans"Åk mer kollektivtrafik så blir inte bara du utan alla andra fattiga!". Bra argument till nästa möte. Inomhus är det minst lika äckligt som utomhus för då går alla in blir varma och slutligen konstant sjuka så ingen är frisk längre och då kommer skrämseltaktiken mitt i allt elände in, "INFLUENSA VIRUS, DÖDLIGT!", Så lyder varenda tidning då det ändå bara är en vanlig influensa som varje j***a år. Och då ska vi inte ens gå in på barn, redan från början kletar de sina baciller överallt och nu ska de snora på det också, fast och andra sidan är alla som barn på vintern så då ska jag väl inte bara klaga på dem utan på deras uppfostran.
Jag är som sagt ingen vintermänniska överhuvudtaget, har aldrig varit. Inte ens den där gyllenedrömmen alla har om den perfekta vintern men 5-10 minus pudersnö ( i lagom mängd), skidor och sedan de röda gardinerna och ljusen när man kommer in kall och god till en kopp varmchoklad. Detta finns inte. Så nu är det sagt, kom efter mig med facklor och stenar.
I mitt ogillande mot vintern har jag inte ens tagit med det mest väsentliga om varför så många människor bara vill lägga sig ner och dö på vintern. Den största anledningen till att flest tar livet av sig strax före eller strax efter vintern är just ljuset. Jag vet inte ens hur mörkt det är när det är som svartast men inte är det roligt, när det väl är "ljust" så är det molnigt eller mörkgrått.
Kanske ska skippa detta klagande nu, jag har ju ett ganska bra liv och trivs med det för tillfället. Måste säga att helgen har varit väldigt bra. I fredags var jag som sagt på bio med Jack och den filmen var ganska bra, överraskande nog. Då jag har läst boken och tyckte väldigt mycket om den så har man sina förväntningar på att filmen skulle vara skit men så var inte fallet nu. Sevärd, gå och se Shutter Island nu!
I lördags var det Nicklas födelsedagskalas( Jag älskar ordet kalas), 20 år, systemetåldern. Undrar om han är stolt nu. I alla fall så bjöds det på lite middag hemma hos Nicklas, det var en salig blandning av folk då det var släkt och vänner. Lijah och jag, var nog lite obekväma av mängden folk och stod för oss själva i ett hörn och kollade oroligt omkring. Som tur var fick jag något att dricka vilket gjorde att jag kände mig mer bekväm. Maten var väldigt, väldigt god och det kändes som om jag åt en aning för mycket men det märkte nog ingen.
Sedan blev det utgång och då dök problemet upp, Hur tar vi oss till staden? Vi är ute i förorternas förort, pendeltågen är 30- 150 minuter föresenade så där hade vi ingen hjälp. Enbart ersättningsbussar från Vällingby gick då större delen av gröna linjen är utomhus och allting frusit. Taxi? Inte direkt, ont om pengar? Det blev Willes mor som fick skjutsa några av de fattiglapparna, inklämda bak i bilen satt vi. Klaustrofobisk och intressant resa må jag säga. På vägen in ändrades planerna från att åka till Snap vid Koolingsborg till Snaps vid Medis, ingen större förändring med tanke på namnet. Den stora förändring var inne i lokalen, trevlig lokal, okej musik dock var jag på topp humör såsom resten av boysen. Med humöret på topp dansade även jag nykter( lite halvironsikt ändock nykter) vilket är ett stort kliv framåt(?) för mig. Detta gjorde att jag hittade min "mojo" igen, som jag har letat och plötsligt dök den upp helt oväntat. Hur kvällen slutade vet jag knappt själv, hemåt bar det av och allting klickade med bussar, mat och pulsande genom snön, ingenting kunde röra mig den kvällen. Jag var oslagbar, ohejdbar och alldeles, alldeles tillåt mig att säga det bra. Att känna sig så bra och stark, det var länge sedan.
Det var min helg, lovely.
Planeringen för nästa helg har redan börjat, tjejkväll med Lijah. Kommer bli alldels underbart, hur det än slutar så har jag alltid skoj med den tjejen.
Puss på er, underbara!
Nicklas,20!
Jag som lovade att skriva varje dag i bloggen! Det lyckades alldeles utmärkt! Jag är helt enkelt för lat för att sitta framför datorn och skriva om mina så kallade känslor.
Nej, min helg har som sagt inte varit så händelserik att jag har massa nya lärande erfarenheter på lager. Men jag fick en självförtroende boost och det ska jag inte sticka under stolen med för det behövdes verkligen!
Det var längessen jag kände mig så "uppskattad" , behöver inte bli övertydliga om vad som exakt hände. Förutom att nu är Nicklas 20! Grattis på honom, hoppas hans födelsedag blev som han tänkt sig. Den var bra för mig i alla fall!
Nej, nu får det bli mer Vampire diaries och té så får jag skriva mer imorgon och kanske gå in på hur kvällen såg ut!
Nej, min helg har som sagt inte varit så händelserik att jag har massa nya lärande erfarenheter på lager. Men jag fick en självförtroende boost och det ska jag inte sticka under stolen med för det behövdes verkligen!
Det var längessen jag kände mig så "uppskattad" , behöver inte bli övertydliga om vad som exakt hände. Förutom att nu är Nicklas 20! Grattis på honom, hoppas hans födelsedag blev som han tänkt sig. Den var bra för mig i alla fall!
Nej, nu får det bli mer Vampire diaries och té så får jag skriva mer imorgon och kanske gå in på hur kvällen såg ut!
crack my ribs and repair this broken heart
"Will someone please call the surgeon who could crack my ribs and repair this broken heart" -
I'm back at work! Nu är flytten härifrån i full gång, och konstigt nog känner jag mig stressad även fast jag sitter som vanligt och jobbar. Det kanske beror på all rörelse runt omkring och alla andra är nästintill hysteriska!
Men nu ska det inte få störa mig i mitt bloggande. Om jag pluggar in Ipoden i öronen och höjer volymen kanske jag kan fokusera på en sak åt gången, koncentrationssvårigheter?
Jag längtar tillbaka lite till skolan, fick höra om olika uppgifter de får göra nu. Ett fotorepotage, tänka på bildernas uppbyggnad, trianglarna, ljuset som faller smickrande över modellen. Hur fruktansvärt jobbigt det var att stå med kameran i hand och ljuset som ramlade, vilken egentligen helt utsliten utrustning vi hade. Blixtar som inte kunde hålla "huvudet" uppe, glapp i sladden till blixtarna så varannan bild blev svart, förfallande bakgrunder i ett alldeles för gammalt mörkerrum.
Nu kanske det är dags att sluta vara nostalgisk och komma tillvaka till verkligheten. Fullspäckad helg med massa roligt ligger framför mig, eller fullspäckad jag har dock inte planerat ín mitt pluggande men det kommer.
Idag ska jag alltså gå på premiären av Shutter Island i en extra stor och bekväm stol med den lilla pojken Jack. Imorgon blir en pluggdag efter att jag vaknat sen är det off till Nicklas då han firar att han fyller 20 år hemma och såklart blir det utgång utan pengar men det gör ingenting, det kommer att bli en händelsefull kväll hoppas jag. På söndagen blir det massa god mat med mamma och även lite plugg där med!
Nu måste jag ta en rast och fortsätta jobba!
I'm back at work! Nu är flytten härifrån i full gång, och konstigt nog känner jag mig stressad även fast jag sitter som vanligt och jobbar. Det kanske beror på all rörelse runt omkring och alla andra är nästintill hysteriska!
Men nu ska det inte få störa mig i mitt bloggande. Om jag pluggar in Ipoden i öronen och höjer volymen kanske jag kan fokusera på en sak åt gången, koncentrationssvårigheter?
Jag längtar tillbaka lite till skolan, fick höra om olika uppgifter de får göra nu. Ett fotorepotage, tänka på bildernas uppbyggnad, trianglarna, ljuset som faller smickrande över modellen. Hur fruktansvärt jobbigt det var att stå med kameran i hand och ljuset som ramlade, vilken egentligen helt utsliten utrustning vi hade. Blixtar som inte kunde hålla "huvudet" uppe, glapp i sladden till blixtarna så varannan bild blev svart, förfallande bakgrunder i ett alldeles för gammalt mörkerrum.
Nu kanske det är dags att sluta vara nostalgisk och komma tillvaka till verkligheten. Fullspäckad helg med massa roligt ligger framför mig, eller fullspäckad jag har dock inte planerat ín mitt pluggande men det kommer.
Idag ska jag alltså gå på premiären av Shutter Island i en extra stor och bekväm stol med den lilla pojken Jack. Imorgon blir en pluggdag efter att jag vaknat sen är det off till Nicklas då han firar att han fyller 20 år hemma och såklart blir det utgång utan pengar men det gör ingenting, det kommer att bli en händelsefull kväll hoppas jag. På söndagen blir det massa god mat med mamma och även lite plugg där med!
Nu måste jag ta en rast och fortsätta jobba!
Feeling good
"Birds flying high you know how I feel
Sun in the sky you know how I feel
Breeze driftin' on by you know how I feel " -
Vår.Sommar. En halvmeter snö till. Hosta tills du spyr. Dö lite inombords innan du stiger upp varje dag,utan sol, utan en lite värmefläck i Sverige.
Det är så mina positiva tankar går över till ja, relativt negativa. Och det var jag som lovade mig själv att inte bara skriva i bloggen när jag känner mig negativ. Dock är jag inte precis deppig idag utan med utsuddat likgiltig.
Men livet känns fortfarande bra, jag har jobb, jag har tak över huvudet, jag har råd med det mesta jag vill ha och kan därefter spara pengar till en resa. Och ändå inte riktigt, riktigt nöjd.
Jag vill flytta till London, kanske deltids plugga och jobba, jag vill resa världen runt i ett svep och aldrig komma tillbaka till samma rutiner och bara leva.
Det kanske är dags att sluta planera och bara göra, det är nog dags för en förändring som jag inte hamnar i cirkeln jag är så rädd för att hamna i.
Jag kan, jag vill, jag måste.
Dagen har varit som en vanlig dag på jobbet fast lite mer att göra idag än igår så nu är det dags att tuta och köra innan hemgång. Vart tog Steph vägen?
Välkommen till min blogg!
Välkommen och välkommen.
Om ens någon själv trillar in hit får jag väl vara lycklig om någon vill läsa mina tankar och funderingar. Efter ett avslut av min förra blogg är jag nu helt inställd på att börja om, skriva ordentligt den här gången. Frågan är om det blir magplask eller succé ur skrivarsynpunkt. Det är inte för än efteråt jag ser hur dåliga mina skrvar skills har blivit, det fanns faktiskt en tid då jag kunde skriva på ett sätt som såg bra ut!
Hitta tillbaka, tänk tillbaka och dröm dig tillbaka.
Skrivandet var nånting som fick mig att må bra, känna mig bättre med mig själv och mer bekväm. Nu har det poff försvunnit. Det är säkert allt chattande med alla förkortningar och icke existerande grammatik.
När man sitter på jobbet och skriver av sitt arbete i en blogg istället för på excell så kanske det är dags att börja fundera på varför du blev anställd? Nej, jag anser att jag jobbar bra... när jag väl jobbar det vill säga!
En till påminnelse till mig själv är att inte skriva när jag är enbart ledsen/bitter/arg.
Barkarby Outlet. Bra ställe, väldigt värt att åka dit en tisdag klockan fem och hoppsa förbi alla dyra märkesbutiker och bokstavligen ramla in i en butik med hysterisk Rea, "Alla skor 100 kronor". Då var det omöjligt för mig att trampa förbi även fast jag har blivit fattig efter helgens bravader! Det blev ett par boots(som jag för övrigt har letat efter i ett billigt pris) med lite nitar och spännen på. Visst de var lite för stora i hälen men för en sådan billig peng så gjorde det inte så mycket.
Dags att avsluta för dagen och kanske jobba lite. Det kanske kommer en update imorgon på mitt otroligt intressanta liv!
Om ens någon själv trillar in hit får jag väl vara lycklig om någon vill läsa mina tankar och funderingar. Efter ett avslut av min förra blogg är jag nu helt inställd på att börja om, skriva ordentligt den här gången. Frågan är om det blir magplask eller succé ur skrivarsynpunkt. Det är inte för än efteråt jag ser hur dåliga mina skrvar skills har blivit, det fanns faktiskt en tid då jag kunde skriva på ett sätt som såg bra ut!
Hitta tillbaka, tänk tillbaka och dröm dig tillbaka.
Skrivandet var nånting som fick mig att må bra, känna mig bättre med mig själv och mer bekväm. Nu har det poff försvunnit. Det är säkert allt chattande med alla förkortningar och icke existerande grammatik.
När man sitter på jobbet och skriver av sitt arbete i en blogg istället för på excell så kanske det är dags att börja fundera på varför du blev anställd? Nej, jag anser att jag jobbar bra... när jag väl jobbar det vill säga!
En till påminnelse till mig själv är att inte skriva när jag är enbart ledsen/bitter/arg.
Barkarby Outlet. Bra ställe, väldigt värt att åka dit en tisdag klockan fem och hoppsa förbi alla dyra märkesbutiker och bokstavligen ramla in i en butik med hysterisk Rea, "Alla skor 100 kronor". Då var det omöjligt för mig att trampa förbi även fast jag har blivit fattig efter helgens bravader! Det blev ett par boots(som jag för övrigt har letat efter i ett billigt pris) med lite nitar och spännen på. Visst de var lite för stora i hälen men för en sådan billig peng så gjorde det inte så mycket.
Dags att avsluta för dagen och kanske jobba lite. Det kanske kommer en update imorgon på mitt otroligt intressanta liv!
