Autumn leaves.
Så var man på lunch, jag har inte tålamod och sitta och lyssna på folk i fikarummet så jag går och sätter mig framför datorn igen. Tar lite av min lediga tid och skriva här igen.
Jag har drömt jätteskumma drömmar de senaste nätterna, lite obehagligt eftersom jag anser att alla tankar och känslor dyker upp i drömmarna. Jag vill inte känna som jag gör i drömmarna, vill inte agera som jag verkar göra i drömmarna. Tyvärr så kommer jag inte ihåg allting, men jag börjar känna mig förvirrad återigen.
"Jenny, dont be hasty, dont treat me like a baby.
Let me take you were you let me, cus leaving just upsets me"
Nej, verkligen. Det är svårt att sätta ord på det jag har inom mig när det bara blir för mycket, för mycket känslor, för mycket tankar för mycket ord som skulle kunna stämma. Det blir bara en röra av alltsammans. Tänk inte så mycket på det!
Nu kanske jag ska berätta om mig själv, varför vet jag inte. Kanske för att mer klargöra för mig själv hur jag är, inte hur jag tror jag är. Jag är stundtals väldigt trött och stundtals jätte pigg med hur mycket som helst, varför har jag inte förstått, provat med hela vitamingrejjen. Det fungerade inte. Dock trivs jag med att ha ett extremt humör eftersom det hänger ihop med hur pigg/trött jag är. Ofta när jag är trött blir jag väldigt,väldigt låg och får ganska dåligt självförtroende för stunden. Dock när jag är pigg och glad så är mitt självförtroende på topp. Jag har inget riktigt mellanläge förutom att dessa stunder har ingen markant övergångsperiod.
Jag anser att jag har väldigt mycket vilja och passion om man så vill att det ska vara så. Om jag bestämt någonting så ska det vara och bli så,självklart kan jag resonera! Därför blir jag lätt irriterad när folk inte lyssnar på mig, när jag känner mig ignorerad blir jag fly förbannad och börjar skrika eller göra något som kan dra uppmärksamheten till mig( detta har jag dock blivit bättre på och kan nu bara viska för mig själv att ingen lyssnar på mig och nu blev det en väldigt lång mening).
Väldigt vad personligt det blev. Lika bra att fortsätta på det spåret då. Förövrigt är jag väldigt känslig som person, även fast det inte verkar så i vissa fall. När en vän kommit mig ganska nära blir jag lätt besviken på dem, även fast det kanske är löjligt bara.
Nej, nu blev det för överväldigande av allt som kunde komma ut.
Musiktips : Paolo Nutini - Jenny, dont be hasty
Jag har drömt jätteskumma drömmar de senaste nätterna, lite obehagligt eftersom jag anser att alla tankar och känslor dyker upp i drömmarna. Jag vill inte känna som jag gör i drömmarna, vill inte agera som jag verkar göra i drömmarna. Tyvärr så kommer jag inte ihåg allting, men jag börjar känna mig förvirrad återigen.
"Jenny, dont be hasty, dont treat me like a baby.
Let me take you were you let me, cus leaving just upsets me"
Nej, verkligen. Det är svårt att sätta ord på det jag har inom mig när det bara blir för mycket, för mycket känslor, för mycket tankar för mycket ord som skulle kunna stämma. Det blir bara en röra av alltsammans. Tänk inte så mycket på det!
Nu kanske jag ska berätta om mig själv, varför vet jag inte. Kanske för att mer klargöra för mig själv hur jag är, inte hur jag tror jag är. Jag är stundtals väldigt trött och stundtals jätte pigg med hur mycket som helst, varför har jag inte förstått, provat med hela vitamingrejjen. Det fungerade inte. Dock trivs jag med att ha ett extremt humör eftersom det hänger ihop med hur pigg/trött jag är. Ofta när jag är trött blir jag väldigt,väldigt låg och får ganska dåligt självförtroende för stunden. Dock när jag är pigg och glad så är mitt självförtroende på topp. Jag har inget riktigt mellanläge förutom att dessa stunder har ingen markant övergångsperiod.
Jag anser att jag har väldigt mycket vilja och passion om man så vill att det ska vara så. Om jag bestämt någonting så ska det vara och bli så,självklart kan jag resonera! Därför blir jag lätt irriterad när folk inte lyssnar på mig, när jag känner mig ignorerad blir jag fly förbannad och börjar skrika eller göra något som kan dra uppmärksamheten till mig( detta har jag dock blivit bättre på och kan nu bara viska för mig själv att ingen lyssnar på mig och nu blev det en väldigt lång mening).
Väldigt vad personligt det blev. Lika bra att fortsätta på det spåret då. Förövrigt är jag väldigt känslig som person, även fast det inte verkar så i vissa fall. När en vän kommit mig ganska nära blir jag lätt besviken på dem, även fast det kanske är löjligt bara.
Nej, nu blev det för överväldigande av allt som kunde komma ut.
Musiktips : Paolo Nutini - Jenny, dont be hasty
Kommentarer
