Stuck
Jag vet inte om jag kan göra det här någe mer,
varför ska jag få ännu ett bakslag när jag kämpar.
Fattar inte hur jag ska ta mig ur situationen jag är i nu,
hur ska jag få råd.
Jag kan inte stanna här längre,
känner hur jag förtvinar mer och mer.
Och varje bakslag blir bara hårdare och hårdare
eftersom jag lägger ner all min lycka och energi i dem.
Innan bakslaget kom så var all min lycka i att åka,
att äntligen få en biljett.
Men nu inser jag att mina drömmar är orealistiska,
jag kan inte åka från London.
Stannar jag här kommer jag bli fast i en ond spiral
och jag vägrar fastna i ett hopplöst land som dar mig längre ner.
Hej Januari,
jag längtar efter dig.
This is an hopeless place
Förstår inte hur jag kunde sätta mig själv i den här sitsen.
Nu när jag vet vad jag känner
nu när jag äntligen förstår lite.
Jag kanske borde dra istället?!
Känns inte som jag har någon att prata med om det
eftersom jag inte kan uttrycka det.
Eller det är för jobbigt att uttrycka mina känslor,
jag är alldeles för rädd för att öppna mig.
Du sa en bra sak idag,
att jag var rädd för att du skulle lämna mig.
Och ja, det är jag.
Även fast jag inte känner dig så bra
så gör vi allt tillsammans.
Vi bor ihop, vi jobbar ihop, vi äter alltid ihop, vi sover ihop
vi ska till Sverige tillsammans och sedan till dig.
Denna insikt skrämmer ärligt talat skiten ur mig,
och jag kämpar varje stund med att inte fega ur.
It is hard to be strong when all I want to do
I want to do it with you.
Såhär brukar våra nätter sluta efter jobb,
vandra gatorna i London efter en öppen pub
men färg överallt.
återupptäckt av coldplay
Nu var det evigheter sen jag skrev igen,
men det är lite svårt som sagt.
jobbar ungefär 5o timmar varje vecka.
Vet inte om jag ska tycka mitt liv är otroligt jobbigt och tungt just nu,
eller om jag ska vara lite smått lycklig sådära.
Jobbet går lite bättre nu så förhoppningsvis kan jag få bättre lön
och bättre position snart.
Fast jag gjorde ett misstag i att göra J supervisor tror jag,
inte att han gör ett dåligt jobb, han är jätteduktig.
Utan mer att nu ser vi ju aldrig varandra,
idag när jag vaknade och tittade över på honom så kändes
det som om vi inte setts på en vecka.
Så istället för att spendera mina lediga dagar att vandra
planlöst runt i London så har jag suttit och väntat.
Känns lite deprimerande.
Men nu är det ju så att det känns som om han är den enda jag har.
Nu ska jag inte vara martyren och säga att jag inte har några vänner
för det vet jag att det inte är sant.
Men den enda jag kan prata med just nu.
(Biljett till Aus föhoppningsvis fixad i helgen)
skitdag
Ibland undrar jag hur mycket skit jag kan ta,
det känns som om det kommer brista snart.
Jag gör mitt bästa, jobbar för fan hela tiden.
Vad mer vill han att jag ska göra.
Jag klarar inte mer skit när jag jobbar för nästintill ingenting,
jobbar arslet av mig för ingen credit whatsoever.
Jag börjar bli riktigt förbannad och funderar på att bojkotta,
men det går ju inte för jag är otroligt fattig.
Spenderade alldeles för mycket pengar för en natt
jag egentligen inte har råd med men verkligen behövde.
Dock så tog det alldeles för mycket energi och
nu är jag i ett konstigt mellanstadie då hela kroppen bara skakar.
Vet verkligen inte vad jag ska göra
och jag kunde inte bry mig mindre.
Hoppas bara att allt kommer lösa sig.
The sunlight hurts my eyes
Idag har jag varit ledig,
vilket har varit helt underbart.
Jag har fixat allting med univeristetet
så nu är jag officielt inte en student längre.
Måste bara säga att jag älskar att hitta ny musik,
speciellt när musikvideorna inte är helt fel.
Denna bara talar till mig lite,
vem vill hänga såhär när de är 90 bast?
Har fått så fruktansvärt ont i ryggen att jag inte kan sova,
måste sitta upp hela tiden och även då är det tugnt att andas.
Jag försöker också proppa i mig vitaminer och förkylningstabletter
så jag kanske någon gång kan bli bättre.
Just nu går verkligen allting fel,
men det känns ändå helt okej.
Om saker går fel så gör de,
finns ingenting jag kan göra åt det.
Finns verkligen ingenting jag tänker göra åt det,
det är bara skönt att försöka hänga med i svängarna.
Utan att försöka ta kontroll över ALLA situationer,
tror det är första gången det har hänt mig.
Tänkte att det kanske var dags för lite bilder.
Backfire
Ibland tror jag att hela den här grejjen
men att dela rum kommer skita sig snart.
Eller nått jag har ju alltid varit lite ensamvarg av mig,
och nu så kommer jag aldrig vara själv.
Men själv eller utan så känner jag mig inte helt okej,
jag gillar inte att vara utan dig.
Crystalised
Förra inlägget blev lite avbrytet då jag var tvugen att möta
en av mina roomies.
Jobbet var ju inte roligt kan jag säga,
åka och kolla upp på någon sådär är ju ganska uppenbart.
Skäms lite över att jag ens gick med på att göra det,
det är ju så fel och oförskämt.
Ska säga det idag i alla fall till chefen.
I går var första dagen på veckor jag verkligen åt bra,
det var bra mat och inte bara småätandet.
Mådde skitdåligt på kvällen sen,
trodde jag skulle spy upp allt igen sen så däckade jag.
Måste verkligen börja sköta maten för jag mår fortfarande illa,
men ska tvinga i mig flingor och sedan dra och duscha på jobbet tror jag.
Har inget schampo eller någonting och har inte riktigt
tid att åka fram och tillbaka!
Varför kan jag inte dra mig ur det här nu,
innan allt ändå går åt helvete.
Bra jobbat
Kände att jag inte hade skrivit på ett tag,
men nu är det ju så att jag är ju ALDRIG ensam.
Jag är inte ens ensam nu då jag delar rum med 2.
Hur hamnade jag i ett rum med 2 australienare?
Ja, det kan man ju fråga sig.
För 2 veckor sen så blev jag satt i skiten och var
tvungen att flytta inom 2 veckor.
Flyttade sedan in till dessa vänliga australienare som tog
hand om mig när jag var hemlös.
De tröttnade då också så vi hittade istället ett tripel rum
i Camden vilket känns helt okej med tanke på läget.
Hur som helst så är huset en svinstia,
jag tror aldrig jag har levt så otroligt sunkigt som nu.
Kanske i Greenford dock,
3 saker har redan gått sönder och vi flyttade in idag.
Men nej min standard är inte som den var förr kan jag ändå säga,
men allting är en upplevelse och en erfarenhet.
Jag känner inte direkt för att klaga.
Även fast jag är urfattig, åt ett riktigt mål idag för första gången på en vecka
och det var snabbmat.
Bra jobbat.
