This is an hopeless place
Förstår inte hur jag kunde sätta mig själv i den här sitsen.
Nu när jag vet vad jag känner
nu när jag äntligen förstår lite.
Jag kanske borde dra istället?!
Känns inte som jag har någon att prata med om det
eftersom jag inte kan uttrycka det.
Eller det är för jobbigt att uttrycka mina känslor,
jag är alldeles för rädd för att öppna mig.
Du sa en bra sak idag,
att jag var rädd för att du skulle lämna mig.
Och ja, det är jag.
Även fast jag inte känner dig så bra
så gör vi allt tillsammans.
Vi bor ihop, vi jobbar ihop, vi äter alltid ihop, vi sover ihop
vi ska till Sverige tillsammans och sedan till dig.
Denna insikt skrämmer ärligt talat skiten ur mig,
och jag kämpar varje stund med att inte fega ur.
It is hard to be strong when all I want to do
I want to do it with you.
Såhär brukar våra nätter sluta efter jobb,
vandra gatorna i London efter en öppen pub
men färg överallt.
Kommentarer
