dikt 2011.11.30
Följ tecken och varningssignaler
på din färd igenom vinterlandet.
Iskalla ytor av marmor glänser pluserande
i takt med rörelserna från skogstrollen.
Det du letar efter ser du inte
på ditt äventyr genom de vita snölandskapen.
Snöstormen drar och sliter i dig
tills vinden lyfter dig upp över molnen.
Att rimma skulle ha varit lätt,
att tänka på konsekvenserna är det svåra.
Stoppa huvudet i snön
missa signalerna som leder dig rätt,
då drar stormen dig förbi.
på din färd igenom vinterlandet.
Iskalla ytor av marmor glänser pluserande
i takt med rörelserna från skogstrollen.
Det du letar efter ser du inte
på ditt äventyr genom de vita snölandskapen.
Snöstormen drar och sliter i dig
tills vinden lyfter dig upp över molnen.
Att rimma skulle ha varit lätt,
att tänka på konsekvenserna är det svåra.
Stoppa huvudet i snön
missa signalerna som leder dig rätt,
då drar stormen dig förbi.
The start
The night is young and i'm still awake,
I'm Lucy in the Sky and far adove the clouds.
I've slipped, I've fallen & I woke up,
Take it back.
I'm almost there, there where you are.
The breaking point
It feels like tiny heads spinning around in my head,
around and around and around.
And around again in a circle
threehundredandfiftyfuckingseven miles an hour.
Like popcorn the tiny heads pop a long to a beat,
a beat that is stronger than your own heartbeat
or is it my heartbeat.
The hammer blow beat is like warmcold shivers
down my ribs to my hips.
In despair my sleepy legs are aching for some rest
tumble down to the ground and
(I think I might be dying)
any second now.
Once again I jammed my head
too many times into the wall.
I feel myself getting closer and closer to the edge.
Tiniest push and I'm drowning,
next downfall might be my last.
How many times can I save myself
because of the fear to ask for help.
I promised myself to take care of you
oh how it got hard when I no longer can take care of myself.
I think its breaking now
De andra dagarna gick det bra för då visste jag att
detta inte skulle vara så länge.
Och känslorna var mest sorg,
saknad, känslor man känner igen.
Nu är det något helt annat återigen,
det gör ont, och det börjar bara göra ondare.
De här känslorna vet jag inte hur jag ska hantera
för jag vet inte vart de kommer ifrån.
På väg från bussen idag så växte känslan i bröstet
något enormt.
Det är så svårt att förklara känslan
och den skrämde mig något otroligt.
Men jag tryckte bort det och fortsatte på min väg,
nu så gör det dock ondare.
Jag försöker säga till mig själv det kommer gå över,
ändock gör det lite ondare för varje andetag.
Men det kommer att gå bra.
My heart is breaking
Ja, jag var beredd på att det skulle bli tufft,
men det går inte att känna känslorna innan.
Så nu sitter jag här med en klump i halsen
och vill bara ta första flyget tillbaka.
Att känna sig vilsen är en sak,
men helt och hållet rotlös det blir lite överväldigande.
Jag kunde inte stanna i England för då skulle jag inte klara mig,
men jag vill inte stanna här.
Instängd i en bur är inte de rätta beskrivningen,
men jag känner en nästintill klaustrofobisk känsla.
Sammanfattningsvis innan jag bryter ihop,
jag får panik.
men det går inte att känna känslorna innan.
Så nu sitter jag här med en klump i halsen
och vill bara ta första flyget tillbaka.
Att känna sig vilsen är en sak,
men helt och hållet rotlös det blir lite överväldigande.
Jag kunde inte stanna i England för då skulle jag inte klara mig,
men jag vill inte stanna här.
Instängd i en bur är inte de rätta beskrivningen,
men jag känner en nästintill klaustrofobisk känsla.
Sammanfattningsvis innan jag bryter ihop,
jag får panik.
What do you mean bored?
Just felt like mentioning.
I'm at work, in the office
in my underwear.
And I just realised,
we have a camera pointing right at me.
Yes, I suck.
Should I call someone who can help me with that?
I'm at work, in the office
in my underwear.
And I just realised,
we have a camera pointing right at me.
Yes, I suck.
Should I call someone who can help me with that?
This is killing me
Why is this killing me,
I hate myself for putting myself in this position.
Need to get out of it,
now.
While I still can.
Warning sign
Kunde verkligen inte förmå mig själv till att göra något idag,
ha bara legat i sängen och kollat på diverse serier.
Fick samtal från bemanningsföretaget nu också,
allting blir bara mer och mer verkligt.
Vilket gör mig mer och mer ledsen
över allting jag vill ha men inte kan få.
Jag hoppas bara att detta inte kommer att förstöras,
ibland känns det som om jag kommer att gå sönder ensam.
Jag vet inte vem som varit där för vem helt ärligt,
är det bara jag som varit stöd eller har faktiskt någon annan varit det för mig.
Hoppas bara att jag gör rätt val eller nej det var fel,
jag vet att jag gör rätt nu, hoppas bara jag gjorde rätt 2 månader sen.
Allting har växt så stort och så snabbt sen Augusti
att jag knappt kan tro att jag verkligen är här nu.
Hur jag kunnat öppna mig såhär mycket är stort för mig,
att kunna säga att jag vill vara där du är,
är något ännu större.
Varnings signalerna blinkar som fan inom mig just nu,
och jag förstår varför,
men jag ignorerar mina innersta instinkter för dig.
