Kaisamimmi

Nu är det inte långt kvar tills jag åker på en
av de största resorna i mitt liv.
Den kommer bli ett riktigt minne för livet.
Och nu börjar jag få rejäl resfeber eller nått,
jag känner mig stressad och förväntansfull.
Nu har man gått och skjutit upp allting för att det
har varit så långt kvar hela tiden, vi har ju som sagt
planerat i ett år ungefär.

Men nu kommer paniken:

* Inga Interrail kort
* Ingen packlista
* Har inte styrt upp musiken
* Har inga sandaler
* Inte hunnit handla upp hela apoteket än
* Inte skickat in att jag acepterat boendet
* Inte hunnit tvätta ordentligt
* Inte hunnit städa

Ja, jag vet. Det handlar om prioriteringar,
men jag satsar faktiskt på att hinna med
allt detta i veckan. Plus säga hejdå till alla jag
vill säga hejdå till.
Den här veckan kommer sluta bra, jag känner
det på mig. Jag väntar bara på när vi sitter på
planet till danmark och skakar av förväntan och
kanske lite rädsla(jag i alla fall).

Nu back to work och ta mig samman lite.

Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad
Jag skulle blicken möta andra ögon i en främmande stad
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa någon ny,
jag har rätt mycket med mig själv precis som du.
Jag skulle andas i det tom rum som blev över om du lämna mig nu.