Kaisamimmi

Dagen började med ensamsitting på morgonen i en timme med ca 100 mail och lika många mail, kul tänkte jag men bit ihop för fan. Det gör du så sällan. Fortsatte bra då jag fick svar från study international och de sa att det var fritt fram att söka, ingen fara alls. Skönt då slipper jag stress stress.
Sedan så tänkte jag att jag bokar biljetterna till Alice i underlandet tills imorn. Men på något sätt lyckades jag lura mig själv att det inte gick att boka och hämta ut dem imorgon utan man måste hämta ut dem idag. Så jag tänkte att jag kunde köpa på mitt fina VISA kort. Klockan var då ganska tidigt på morgonen så jag var väl lite smått förvirrad milt uttryckt, jag KÖPER då biljetter till Alice i underlandet tills IDAG. Vilket inte alls var meningen. Sen så visade det sig att jag var tvungen att åka till biografen för ett återköp. Som om jag har tid för det? Lyckades i alla fall göra ett återköp på telefon vilket skänkte mig lycka så jag slapp bli ännu fattigare.
Senare får jag in ett samtal vilket jag självklart lägger upp ett ärende på, och nu får jag reda på att det inte ens blev något ärende? Hur ska jag fixa det? JAg kan inte göra någonting förutom att lägga upp ett nytt och HOPPAS på att det går bra.
Nu kanske jag ska sluta klaga, det finns faktiskt saker som har gjort mig glad och bra idag.
Positivt tänkande, positivt tänkande, positivt tänkande.

Är det onormalt att få lite ont i hjärtat av längtan när jag kollar på bilder av LDN? Är det positivt? Varför får jag en lyckorus känsla igenom kroppen vid varje röd,idyllisk dörr. Någon nämner market i min närhet och jag skrattar till.
Jag är sjuk av förhoppningar och längtan.
Vill nästan bara lägga mig ner och drömma mig bort. Det får bli på lördag.

Men tänk dig att ligga i gräset i Regent Park eller Hyde Park stirra upp mot den delvis molninga himlen och se de vackra byggnaderna torna upp sig en bit ifrån och se de mängder med ekorrarna vid träden. Jag vill sitta på en parkbänk igen och äta Subway för att nästan bli uppäten av ekorrarna. Bara att promenera ensam längs gatorna var underbart och det har varit något jag alltid önskat jag kunde göra här.