Kaisamimmi

New day.
Jag och Steph har pratat hela helgen om London. Nu ska vi dit. Jag accepterar inget nej från skolan vid det här laget.
Som au pair skulle jag aldrig kunna jobba som, hur mycket jag än vill. Svårt att tänka att det är så fruktansvärt långt fram, fast ändå så nära. Lite läskigt, eller jättemycket.
Jag blir så pirrig i magen men sen när jag väl tänker närmre på det blir jag bara rädd. Det är så skrämmande att vara så långt bort från ALLTING som varit en trygghet.Samtidigt som jag måste tvinga mig själv lite för att våga, jag kan inte sitta inne hela livet, jag vägrar det.
Nu pratade jag och Lijah om det också och jag försökte knuffa henne lite i samma riktning. Det vore ännu bättre att ha en till person där, en till trygghet, en till svenne så att säga. På nått sätt känns det tryggt.Nej, hon håller mig "grounded" också. Här är det inte gå runt i en cirkel utan det är rakt på sak, jag gillare.
Nu borde jag sova.
Good day.
Cheers!