Time is running out
Idag är jag så trött. Det är helt otroligt, jag vet inte hur jag ska lyckas ta mig igenom den här dagen. Hela kroppen värker av trötthet och ögonlocken är så tunga att det känns som om jag ska somna här och nu. Jag har ju tagit en alvedon! Varför gör det fortfarande ont? Jag har inte tid att bli sjuk nu, jag har en massa saker att göra.
Bara det här lilla inlägget har tagit mig timmar att skriva.
" I wont let you bury it, i want let you smother it.
I wont let you murder it, our time is running out."
För varje dag känner jag bara mer och mer att jag vill härifrån. Lite obehaglig känsla egentligen. Men på något sätt vill jag starta om lite och inte bli dömd. Jag tycker väldigt illa om att bli dömd, obehaglig känsla. Jag blir lite ledsen av att känna att jag vill härifrån och börja om, det kanske ändrar sig när mamma kommer tillbaka. Men på något sätt så känns det som om jag inte riktigt hör hemma här, ibland, och ibland så bara älskar jag att vara här.
Det är inte så kul för mina vänner att höra kanske att jag VILL härifrån, det är definitivt inte kul för varken mamma eller pappa att höra. Men, det är delvis så jag känner. Jag känner mig också väldigt förvirrad av allting, men det är säkert så man känner lite med sig själv när man är 19. Jag vill bara hitta mig själv och det kan jag inte göra på samma plats som jag är i nu.
Well... cheers, suckers!
Bara det här lilla inlägget har tagit mig timmar att skriva.
" I wont let you bury it, i want let you smother it.
I wont let you murder it, our time is running out."
För varje dag känner jag bara mer och mer att jag vill härifrån. Lite obehaglig känsla egentligen. Men på något sätt vill jag starta om lite och inte bli dömd. Jag tycker väldigt illa om att bli dömd, obehaglig känsla. Jag blir lite ledsen av att känna att jag vill härifrån och börja om, det kanske ändrar sig när mamma kommer tillbaka. Men på något sätt så känns det som om jag inte riktigt hör hemma här, ibland, och ibland så bara älskar jag att vara här.
Det är inte så kul för mina vänner att höra kanske att jag VILL härifrån, det är definitivt inte kul för varken mamma eller pappa att höra. Men, det är delvis så jag känner. Jag känner mig också väldigt förvirrad av allting, men det är säkert så man känner lite med sig själv när man är 19. Jag vill bara hitta mig själv och det kan jag inte göra på samma plats som jag är i nu.
Well... cheers, suckers!
Kommentarer
