Kaisamimmi

Jag måste sluta läsa tidningen och bli upprörd
över saker som står där. Vad är det för mening
om jag sitter på min lilla blogg och är upprörd över
att ungdomar ska få halva lönen de vuxna får.
Ingenting lär ju bli nättre för att jag klagar eller
för att jag försöker komma med motargument.
Go out there and DO something?!

Men återigen så hittade jag så klart en till artikel
som gjorde mig ja, upprörd räcker inte riktigt
för den frustrationen jag känner över aftonbladets
artikel  om hur vår ungdomsvård ser ut idag.
Jag visste att det var illa, och jag visste att det var
många som far illa under de så kallade behandlingarna
som myndigheterna delar ut åt dem. Men nu räcker det
väl ändå? Hur långt ska det gå? Det här liknar fan i mig
en skräckfilm!
Det ska inte få vara såhär, ska människor behandlas
värre ön våra husdjur?  Och jag vet att det finns argument
om att jag sitter här och klagar på de västerländska
förhållanden inom vård när det finns u-länder som inte
ens har någon vårt alls . Men anledningen till attjag inte
diskuterar det är för att jag lever här och inte hos dem,
jag ser inte all elände i u-länderna, det är för långt bort från mig.
Där kan jag distansera mig själv, men när allting händer här,
när det säkert ändå är någon jag har träffat som farit illa.
Jag saknar ord och den ända känslan som finns i min kropp
är att jag måste börja plugga så jag kan hjälpa andra på ett
sätt som inte är destruktivt på något sätt. Där jag kanske
kan göra någon slags skillnad i människor liv, hjälper jag endast
en person till ett bättre liv så är jag nöjd. Im not hard to please.

Skiva igår då, grattis till alla som ska ta/tagit studenten!
Puss.