Unrequited love
Nu sitter jag på jobbet och det är inte sådär extremt mycket att göra,
inte just nu men det kommer säkert.
Ska äntligen till London nu,
så den tunga känslan kan gå över.
Men jag måste säga bra planerat och tummen upp,
mår ju inte sådär otroligt bra som jag hade velat.
Jag är så otroligt frustrerad över situationen jag är i,
vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Jag vill inte verka girig,
men varför kan jag inte få som jag vill.
Kanske är otroligt bortskämd ,
jag kanske brukar ha fått som jag vill.
Allt det här gör mig fruktansvärt orolig,
vill inte förstöra något.
Det känns som om förväntningarna har höjts på mig
och jag vill inte göra någon besviken.
För jag vet att jag kanske är bättre i någon slags fantasivärld,
där vi troligtvis skapat andra,bättre versioner av oss själva.
Och jag vill vara den versionen.
Kommentarer
