Since you hate what I feel anyways
Kom hem från jobbet för ungefär 20 minuter sen,
jobbade 10 timmar idag för cash up är svårare än man tror.
I alla fall när det är något fel och man är 200 pund upp,
ibland tror jag att människor i allmänhet är födda korkade.
Dagen var iof ganska bra från start,
lite trögt i början på jobbet men det är helt okej.
Och så kom den snygga irländska killen dit igen,
som varje fredag.
Blir dock otroligt besviken när han inte dyker upp alls,
det blir liksom tomt utan det gänget där.
Värdelös som jag är när det faktiskt kommer till att försöka
få någons uppmärksamhet så blir jag helt tafatt.
Tappade tillochmed glas och grejjer, börjar mumla och bli
helt röd i ansiktet, jag är verkligen helt värdelös på det där.
Dock för att försvara mig själv i det här så är hans dialekt
lite svårare att förstå än den typsika cockney accenten de andra har.
Vilket gjorde mig ännu mer klumpig och ännu mer nervös.
Dock slutade det bra när han i slutet av kvällen ville ha mitt nummer,
vad jag inte förväntat mig var att han faktiskt skulle smsa samma kväll
för att sedan ringa mig lite halvfull/trött när jag är på bussen.
För att ha ett alldeles tafatt samtal för att jag ska vara sann
då jag varken hör eller fattar vad han säger halva samtalet
till att min flatmate helt random kliver på bussen, packad.
Då han sitter och gör massa ljud i mitt andra öra,
det slutade ännu mer tafatt då jag ger upp och ber honom ringa mig senare.
Fy, vad jag är dålig på sånt här.
Blir alldeles för nervös.
Och nu skriver jag alldeles för mycket för L är inte vaken
och kan höra på allt skit jag har att säga.
Så jag måste berätta det här på något sätt för någon,
eller ja.
Apropå att berätta saker JAG SKA TILL LYON!
Är sjukt taggad på att hälsa på världens bästa Mr T
speciellt kängurun och världens bästa T.
Godnatt då tillslut.
Kommentarer
