excitment & want is paralyzing
I dagens uppvaknande pratar jag med London,
& allt får mig fortfarande att pirra i magen & ut i hela armarna.
Leendet sprider sig & jag mår så bra med mig själv & med allt omkring mig,
& jag vill bara känna mig fri med människor som får mig att må bra &
dansa runt i staden som frigjorde mig.
Jag kan ångra att jag åkte tillbaka men då ångrar jag även en uppdatering av mig själv
vilket jag inte är redo att göra ännu.
För med det här är jag redo att ta steget ut i en helt ny skog av äventyr som jag inte ens kan se än,
men jag vet att de kommer att komma & att de finns där & väntar på mig.
När jag tittar tillbaka på det så kan jag med gott samvete säga att jag inte ångra någonting,
min insats i att hålla mig över ytan & sedan ta beslutet att jag behöver förändring är jag stolt över.
Nu ska jag nog ta & jobba,
skickar över mina hälsningar till London med ett vi ses snart!
& jag denna man bestämde jag mig för,
otroligt charmigt det dära.
Kommentarer
