Memories
Då är det dags för en rensing, en rening av hela en själv.
För första gången när jag pratar om hur det var förut känner jag mig tillfreds med bakgrunden,
& yes ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.
Nu är jag ensam på riktigt, kan inte gå tillbaka till något.
På dagarna är jag bäst, på kvällarna kryper ångesten mot mig & jag vill fly men det är okej intalar jag mig
så jag stannar.
Allting känns dock förvånadsvärt bra, snart så behöver jag inte fly längre.
För då är allting ändå så långt bort & det kommer att känns tror jag,
på något vis så känns det som om jag måste komma över det här snabbare än i annat fall.
Något som känns bra igen är London, inte för att jag vill åka igen utan för alla minnen.
We can be heroes.
Kommentarer
