10 dagars kuren börjar nu!
Nu kände jag att det var dags att skriva lite igen.
Och så här är det,
nu går jag på antibiotika i 10 dagar.
Det är inte förräns nu som jag inser att jag borde tagga ner
för min egen skull då det kommer att gå överstyr nu.
Och jag försöker känna mig helt okej med det dock
har jag svårt att komma på vad jag ska göra för att slippa känna mig ensam.
(Jag har inga problem med det men om det går från att bo med
människor konstant och alltid ha folk omkring sig utan avbrott.
Då blir det rätt tomt när man sitter där i en lägenhet själv.)
Det är verkligen inte så att jag är hysterisk och måste ha någon
här hela tiden men kanske träffa någon? I alla fall på helgen?
Så nu fasar jag inför kvällen och helgen då jag är rädd
att det inte alls kommer vara sådär bekvämt och skönt med helg.
Utan bara ensamhet och en väntan.
Och alla som känner mig det minsta vet att mitt tålamod
det är verkligen inte gjort för väntan.
Jag kan ha det med andra saker men just en väntan,
det stör mig något så ohyggligt.
Nej, men så jag tog faktiskt tag i saken och försökte
hitta folk som vill umgås med mig.
Nu känner jag mig som världens outsider som skriver så
men det gjorde jag faktiskt medvetet.
Tom Vek är i mina hörlurar och jagar bort huvudvärken lite.
Kommentarer
