Nothing like this
Så sitter vi nästintill ensamma på jobbet,
men det rör mig inte i ryggen.
Det känns faktiskt ganska bra att sitta här när det är så tyst.
Känns rätt bra när jag lyssnar Perishers idag,
i alla fall på den låten som jag lyssnade på som mest med dig.
Den får mig att tänka på alla bra stunder vi hade
och vi hade för det mesta otroligt bra stunder.
Nu skriver jag i tempus så det låter som om det inte är så
men du är inte här och då är det enklare att titta tillbaka.
Det jag ville förklara först och främst för mig själv,
(då jag har en stor tendens att bara se negativt)
är att jäklar vad bra vi hade det när det var okomplicerat.
Inte för att det kommer bli komplicerat
utan för det blivit det med den här distans skiten.
Vems idé var det då?
Tror vi båda kom fram till det eller jag ville det i alla fall
då tanken på att aldrig mer ha dig där skrämde mig mer
än att jag skulle vara tvungen att öppna mig.
Men förut, förut åh underbara London och förut.
Då var det precis som i låten,
vi pratade, vi skrattade, vi tänkte, vi drack
och ibland kunde vi bara vara tysta i varandras sällskap.
Det dröjde otroligt lång tid innan jag faktiskt började förstå
där du är där vill jag också vara.
Bara för att säga så var det därför jag åkte.
Kommentarer
Postat av: Charlee
fint skrivet, fick en liten tår i ögat
