You can't get stoned all of the time
Nu är det såhär att förhoppningsvis så ska jag till Jönköping i morgon,
& förhoppningsvis så blir det roligt.
Som alltid när man börjar på en ny diet eller bara i allmänhet
blir jag extremt känslosam vissa dagar & vet inte vart jag ska ta vägen.
Ändock är jag otroligt nöjd över att Jackson är här,
i slutet när jag lämnade kvar honom i London visste jag inte hur jag skulle agera.
Så därför så är jag otroligt nöjd över att jag stog steget &
att vi är där vi är nu för det här känns bara så rätt och bra.
& jag saknar de dagar i London som vi hade när allt var så okomplicerat
fast ändå så tufft & slitsamt så det kändes som om man skulle gå under.
Det är de dagarna jag saknar mest då jag fick kämpa för det som skulle vara bra,
det var de dagarna jag kände att jag faktiskt gjorde det jag kunde.
& inte denna känsla om tristess & otillräcklighet för världen.
Jag har insett att det är det här jag måste göra för att senare vara nöjd,
om jag kan få tillbaka den känslan så klarar jag allt.
En annan sak som jag har insett är att såhär deppigt får det inte vara
för den här bloggen avspeglar inte verkligheten på ett bra sätt.
Så just därför tänker jag vara sådär halvpoetisk och förklara
hur livet känns när jag kommer hem & bara får vara jag.
Att kunna lägga sig ner känna att man räcker till alldeles för väl,
att det du försöker göra för någon annan uppskattas.
Det du känner för den här personen är något som inte ens är värt att förklara
då ingen skulle kunna förstå det ändå.
Det är & kommer alltid att vara mellan Oss så min anledning till att inte
gå runt och spriga underbara ord & tankar omkring mig är just det.
Det här är Vårt & det ska ingen annan få förstöra förutom vi.
Dagens inspiration: Anthony Green(Stonehearted Man)
Kommentarer
